Länk: Psalmsidan

All Psalms Music: original Christian sheet music, lyrics, guitar chords, midi, mp3 files for all 150 Psalms

Timeless Truths free online library

LÄNK

Leve psalmen!

LÄNK: DAGENS VISA:   2003 mars 27 Vår Gud är oss en väldig borg

[Nathan Söderblom] | [Betty] | [länkar]
[till dagens visa 2002] | [till dagens visa 2001]

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm

[topp] | [Nathan Söderblom] | [till dagens visa 2002]

LÄNKAR

Nathan Söderblom (engelska) Söderblomsgården

[topp] | [till dagens visa 2002] | [till dagens visa 2001]

Nathan Söderblom källa: Nathan Söderblom in memoriam Svenska kyrkan,1931 Korta kjolar sommarpsalm och fredspris Lars Olof Jonathan föddes i Trönö socken i Hälsingland den 15 januari 1866. Hans fader, Jonas Söderblom, som vid denna tid var komminister i Trönö, härstammade från en bondesläkt, som ägt en gård i Orsta i Söderala socken i samma landskap under flera århundraden och vars huvudmän i många generationer varit nämndemän, kyrkovärdar och riksdagsmän i bondeståndet. Modern, Sophie Amalie Nicoline Blume, härstammade både på fädernet och mödernet från danska släkter, Blume och Kofoed, från vilka präster och ämbetsmän, läkare och militärer utgått. Hennes far, läkaren Lauritz Blume, flyttade vid unga år över till Sverige.  Nathan Söderblom ärvde sin viljestyrka och intellektuella utrustning efter fadern, vilken var rikt begåvad och besjälad av en lidelsefull nitälskan men som strängt begränsade sin verksamhet till den pietistiske församlingstjänarens uppgift.  Av sin moder fick han sitt vänsälla och fridsamma väsen i arv.  I hemmet, som sedan år 1886 var kyrkoherdebostället i Norrala församling nära Söderhamn, inpräntades hos honom den stränga trohet till kallet, vilken alltid för honom förblev det väsentliga i tillvaron.  Den 20 maj 1914 utnämndes han till Svea Rikes ärkebiskop.  Det pågående världskriget, vars huvudparter, England, Frankrike och Tyskland, alla stodo hans hjärta lika nära, och den på många håll försporda krigshetsen under religionens täckmantel upprörde hans innersta. Han förmådde ofördröjligen de ledande kyrkomännen i de neutrala länderna att gemensamt utsända ett upprop för fred och kristlig gemenskap. Med seg energi upprättade och underhöll han en oavbruten förbindelse med kyrkomän i de krigförande länderna å ömse sidor.  Kristenhetens enande i liv och arbete förblev sedan dess hans stora idé, vilken kröntes med en oanad framgång vid det Ekumeniska Mötet i Stockholm sensommaren 1925, till vilket alla kristna samfund utom det romerska hörsammat kallelsen.  Stortinget tilldelade Nathan Söderblom det Nobelska fredspriset 1930.  Hans sista ord voro riktade till hustrun: "Anna, evigheten." Därefter upphörde han att andas, den 12 juli 1931 kl. 6,40 på aftonen.  I domkyrkan sjöng församlingen sommarpsalmen efter den bortgångnes egen melodi.      Stiftet är stort. Pastoraten äro många. Uppsalabiskopens egentliga kallelse gäller först och främst stiftet.  Ärkebiskop Söderblom torde under sin sjuttonåriga ämbetstid ha besökt alla stiftets pastorat och församlingar.    Ur visitationsprotokollen  Visitator nedan menas Ärkebiskop Nathan Söderblom  (Vaxholm)  Vår nuvarande lagstiftning värnar icke tillräckligt om äktenskapets helgd. Det är för lätt att skiljas och för lätt att gifta sig om igen. Man byter hustru och man tycker ombyte förnöjer. Skälen äro i de flesta fallen icke tillräckliga. Fråga frånskilda makars barn om huru de känna det. I regel sörja de och lida de. Visitator har hört bekännelser, som visa, att frånskilda makars barn, om de våga gifta sig, nog själva akta sig för skilsmässa och vilja bespara sina egna barn en gång för denna smädelse.  I föregående uttalade Visitator:  Kanske får jag säga ett ord om en mindre angelägenhet, som ingalunda särskilt utmärker Vaxholm utan förefinnes överallt.  Kjolarna bli hos en del av den kvinnliga befolkningen kortare och kortare. När Visitator i en järnvägskupé eller annorstädes ser en flicka eller fru sitta och draga i ett tygstycke för att det skall räcka över knäna, gripes han av medömkan och undrar, om icke sömmerskan lätt skulle kunna ordna saken. Som det nu är, lider hälsan förfång och modet sårar verkligen i åtskilliga fall anständigheten. Naturligtvis få vi långa kjolar igen en gång. Modet växlar, och betecknar nu, vad kvinnodräkten angår, i allmänhet en förbättring. Mänsklighetens fantasi har ett fåtal möjligheter, som om och om igen användas. Men som det nu är, är det galet. Skulle icke både hygienen och anständigheten och den praktiska nyttan bättre tillgodoses genom att hederligt övergå från systemet kjolar till systemet byxor? Det rudimentära kolten skulle då taga sitt parti och intill dess den blir längre igen avstå från det anspråk den nu gör att skyla och värma och betrakta sig som ett slags prydnadspersedel. Mera är den knappast för närvarande i de flesta fall. - Visitator ville hava detta betraktat som en parentes och en utflykt från Vaxholm och övergick till viktigare angelägenheter.    (Ljusdal)  Den 94-årige blinde Spring på Ljusdals ålderdomshem, församlingens äldste, som berättar ur sitt långa liv. Glad och full av tillförsikt är han... Uppbyggligt läser han ur minnet psalmerna 123, 213 och - 652,  Wallins i Järvsö diktade helgmålspsalm, som i avskrift spritts i socknarna och som han lärt av sin mor.  Från ungdomstiden minnes han allra livligast den gången han först hörde ett musikinstrument. Det var en gammal soldat från Järvsö, som hade ett psalmodikon, och på det hade han spelat 'Jesus är min vän den bäste'. Visitator säger, att det sannerligen lönar sig att komma till ålderdomshemmet i Ljusdal och träffa Spring. Han är ju på en gång svensk historia, bibel och psalmbok. Spring är alltid vid gott humör, from och originell. När han kom in på hemmet, måste han förstås bada. Det tyckte han var onödigt och ville inte. Men när han fick höra, att så var föreskrivet i lag och förordning, förstod han, laglydig medborgare som han alltid varit, att han måste lyda, och med orden 'Jag går mot döden, var jag går' underkastade han sig den gruvsamma behandlingen.  Vistatorn inpassade: Spring borde ha läst 'Jag går till himlen, var jag går' i stället.  På ålderdomshemmet finnes ett av Ljusdals sju underverk, blinde Spring. Han känner Gud och människor, talar med båda och beder för församlingen.

[topp] | [Nathan Söderblom] | [till dagens visa 2001]

Dagens visa 2002 mars 27

I denna ljuva sommartid  text: P Gerhardt  musik: N Söderblom  I denna ljuva sommartid  gå ut, min själ, och gläd dig vid  den store Gudens gåvor.  Se, hur i prydning jorden står,  se, hur för dig och mig hon får  så underbara håvor.  Av rika löv är grenen full,  och jorden täckt sin svarta mull  med sköna gröna kläder.  De fagra blommors myckenhet  med större prakt och härlighet  än Salomos dig gläder.  Nu växer säd för skördens tid,  och ung och gammal gläds därvid  och bör Guds godhet prisa,  som vill i överdådigt mått  oss människor så mycket gott  var dag och stund bevisa.  När jag hör trastens klara sång,  när lärkan jublar dagen lång  högt ovan fält och backar,  då kan jag icke tiga still.  Min Gud, så länge jag är till  för livet jag dig tackar.  Ack, är det redan här så skönt  på denna jord, så härligt grönt,  hur skall det då ej bliva  i himmelen, där Gud berett  vad ingen här i världen sett  och ord ej kan beskriva.  Ack, att jag redan stode där  inför din tron, o Herre kär,  och bure mina palmer.  Jag ville då på änglars vis  instämma i ditt lov och pris  med tusen sköna psalmer.  Liksom ett träd i sol och regn  så låt min själ i Andens hägn  få växa alla dagar  den sommar som av nåd jag får.  Gud, låt mig bära frukt i år,  den frukt som dig behagar.  Behåll mig till ditt paradis,  och låt mig på de trognas vis  i dina gårdar grönska.  Låt mig få tjäna dig allen,  i trohet sann, i kärlek ren,  så vill jag mer ej önska.

[topp] | [till dagens visa 2001]

Källa Jan Vegelius Visor från dal 1984 Betty Jansson (1836-1927). Född i Bräcketorp, Edsleskog. Dotter till bondeledaren och talmannen i bondeståndet Hans Jansson. Lärare i handarbete vid Åmåls folkskolor 1868-1878, då hon fick avsked p g a frikyrkligt arbete. Författare till ett stort antal böcker och tidningsartiklar med kristet innehåll. Ofta använde hon pseudonymen Betty. I hennes produktion ingår också några diktsamlingar. Från en klippspets bland de helga bergen Osäkert dock om Betty är författaren. Visan blev känd genom Bernhard Wadströms spridda kalender FRIDEBORG för 1898 (tryckt 1897). Visan heter där PILGRIMSSKARAN AF A. J-n. Olof Enmalm, predikant inom Bibeltrogna Vänner, hämtade sången från kalendern och sjöng den till cittra. I Barntidningen Senapskornet nr 35 för år 1923 heter visan "Synen på berget. Efter en gammal allegori. Av BETTY." Men första gången i tryck, som man känner till, är i tidskriften "Läsning vid stilla stunder" för den 14/11 1889. Där anges som författare den okända signaturen G.O.G. Och melodin "Var jag går i skogar berg och dalar".

[topp] | [Betty] | [till dagens visa 2002]

Dagens visa 2001 mars 27

melodin i midi format

Från en klippspets bland de helga bergen text: Betty Jansson (1836-1927) melodi: Var jag går, i skogar, berg och dalar Från en klippspets bland de helga bergen såg jag hän igenom brustna skyn, trötta kämpar, kors och slitna biblar trädde klart framför min häpna syn. Allt skred framåt, så i ljus som skuggor, över tundrors is och öknars sand. Varje anlete av allvar präglat, såg jag längtande mot löftets land. Barn och åldringar med kala hjässor, män och kvinnor ifrån sorgens land, starka ynglingar och unga jungfrur skredo alla framåt hand i hand. Men de flesta buro torftig klädnad, blott helt få jag såg i ädel dräkt, men jag läste dock i anletsdragen, att de hörde med till samma släkt. Alla buro kors - ej lika tunga, litet kors den spädes skuldror bar. Härdad kämpe bar med nöd det tyngsta, svaga kvinnans ej det minsta var. Nötta biblar buro också alla, många tårar fallit ned i dem. Alla väntade, att bortom tiden finna vila i ett evigt hem. Många gräto ännu bittra tårar, andra sjöngo högt av idel fröjd. Mången, tröttad av den långa färden, under korset låg mot jorden böjd. Men jag såg en hand, jag såg den ofta, genomborrad var den, stänkt med blod, röra vid den trötte, lyfta korset, skänka kraft och giva himmelskt mod. Genom leende och väna nejder såg jag skaran tåga någon gång; där vid vägen lågo kors och biblar, och där kvads en dyster sorgesång om de arma, som i anden börjat men i köttet lyktat ha sin färd. Dessa såg jag såsom slavar drivas grymt av fursten ifrån mörkrets värld. Mellan mörka fjäll i okänt fjärran brusade så hemskt en nattsvart flod, dit drog skaran hän i dyster skymning med ett heligt, överjordiskt mod. Natten bredde sina djupa skuggor, dunkelt främlingarna sist jag såg stå vid randen av den mörka floden, aningsfulla speja i dess våg. Från en klippspets bland de helga bergen såg jag upp igenom brustna skyn: Hela pilgrimsskaran var i himlen, vilken tavla för min häpna syn! Ingen ängels tunga mäktar tolka på ett jordiskt språk, vad där jag såg. Lovsångshymnen sjöngs av millioner mäktigt såsom havets starka våg.

[topp]

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm