Start | Föregående | Nästa    O
A B C D E F G H I J K L M N O P R S T U V Y Å Ä Ö 
OCH FAR MIN SALIG HAN VAR EN SKEPPARE (SJÖMANSVISA)
OVÄDERSSÅNG
Och aldrig jag sett någon gladare lax,
Och Amelie var icke mera min. (Fallera)
Och av allt vad jag såg uti Kronstadt, jag såg,
Och Barkarbyvägen
Och Barkarbyvägen
Och ber oss titta kring land och hav.
och björkarna gro kring den älskades grav
Och björken grönskar så högt på branten,
Och blommor man satt där
Och blomsterströ min vind fem trappor opp.
Och blomsterströ min vind fem trappor opp.
och bodde somrarna på landet.
Och bromsen spelar på myggans bal,
Och de blåste, så ögonen välvde sig ut,
Och det porlar i berg
Och det är vackert så.
Och det är vackert så.
Och det är vackert så.
Och det är vackert så.
Och det är vackert så.
Och dito Bore på samma vis.
Och dito vatten sol och luft
Och domherrn hackar på frusna knoppen,
och drack förresten bara vatten
Och drack rönnbärslikör på försök.
Och drömde om sin jättestora kropp -
Och du är kroppen kvitt,
och eget hus i Pelarbacken
Och ej en skymt av en Bacchi bror,
och ej en skymt av publicister.
Och en sjöofficer, som var Finne till börd,
Och en sällsam musik blåste takten framför
och far min var just ej bland de blöta, han heller.
Och far min, salig han var en skeppare, han, han,
Och fattas bara ett i tusen!
Och fick med ens i hennes klänning fast. (Fallera)
och fläta sitt skuggvalv däröver.
och focken täcket, och huvudgärd ankarbojen.
och främst av allt veta hut, och se´n manövrera.
Och få stut på öppet torg.
och ganska ofta han vid mitt öra dem lade.
Och gav mig fan, fast jag var mera blöt. (Fallera)
och gick till sängs tre kvart till åtta.
och grät därvid, om ingen annan.
Och gör kyrkan ren igen!
Och hade mygg ej funnits, så min själ! (Fallera)
Och hade regn ej stundom fallit ned, (Fallera)
Och han stjäl den dag från dag.
Och havet kastar en våg så bitter
Och Herre Gud, vad den sexan smakar
Och himlen pudrar min ö som bäst.
Och himmelen har man, i fall man vill dit,
Och hotell Rosalie jag bland annat besåg,
Och hundsa jämt av ett knöligt hav,
och i dal på en gång:
Och i jublande lov
Och jag hör samma toner ännu.
Och jag sjöknektar såg med förträffligt humör
Och jag staden besåg, fast mitt resparaply
Och jag såg en basar med allt möjligt uti.
Och jag såg något stort uti regnluften stå,
Och jag tänkte: om Stockholm den seden antog,
Och jag undrade först och gick fram:
och klagar vid minnet av forntida dar
Och klä sig fint och var dag sig raka,
Och känns i dess gästfria salar ibland
Och köpa talgljus och ta opp ved,
och levde nära hundra år
Och lärkan drillar sin sång i sky,
Och madamer i trasor alltjämt.
Och med en vän med samma mål och hopp,
Och med ett skutt jag dök i djupet ned. (Fallera)
Och med namn av tronens lykta
Och min lilla korpus kullrar
Och mitt spruckna stop.
och moder och vänner mig mana igen
Och nekas ej kan, att dess gästfrihet
Och när klockan slog tolv, just som tolvslaget dog,
Och när till slut du andan mist,
Och om man friskt går på,
Och orren spelar och göken gal.
Och predikar annat slag,
Och på dockor och skepp, gav jag granneligt akt,
Och på tyska hon bad oss en stund stanna kvar,
Och på vägen intill griften
Och rosor växa i stora knippor
Och räven tittar i smyg kring slätten,
och salig Thunbergs sats hon drev:
och segern sjuttonhundranitti,
Och silvervingade kullbyttera
Och skakar snön av sin röda väst.
och skutan fick jag i arv av honom, med mera.
Och slagit hjäl både far och mor.
Och snö och månsken till?
Och Stor-Peters staty stod och trampade på
och står då förskjuten, där älskad han var,
Och svinen beta på dikeskanten,
Och så bjöd hon på vin över lag.
Och så långt man skönja kan,
och såg med krona omkring pannan.
Och säkert är, att jag än i dag därförutan
Och sämsta skrubb blir ett kabinett.
Och tallstrunt jag andas från morgon till kväll.
Och tittar in uti skafferi´t.
Och tjusas av skogar och blommande land.
Och tjusas av skogar och blommande land.
Och tumla om med varann i kapp.
Och tututteritu blev det ända till slut,
Och törs ej sätta sin nästipp ut.
Och undrar ofta, om den dag som stundar
Och uven känns på sin gamla ton.
och var mot adeln mäkta bister.
och var, kort sagt, med hull och hår
Och vara stel i varenda led.
och varma tofflor hela dagen.
Och vattnar sin skuggande strand
Och vi sköljde med sherry den ner.
Och vid bryggan ner vid strand
Och vill glädjen prisa.
och ville rakt ur världen sopa,
och ville reda ha i saken,
och vågen plöjdes liksom en fåra för plogen,
Och våren svänger sin blomsterstav.
Och värdinnan charmant emot gästerna var:
Och värdinnan oss bjöd uppå tårta jämväl
Och yppig, som nånsin man vill.
och återhållsam utan måtta:
Och älven sig slingrar som fordomsdags
Ofta hon bedrövad går,
Om blott jag utsträckte min hand.
Om blott viljan hjälper till.
Om dagen gick jag sovande omkring, (Fallera)
Om din lyckas rullning motas -
Om du i skogen gör en titt,
om hembygdens dalar förtroligt.
Om jag störde hennes ljuva drömsan.
Om strumpan ock har en och annan stopp,
Om tjänst och lön mig ofta ryggen vänt.
Ont om pengar än
Orren spelar på sin lyra.
Ovanpå skvätten
[topp]