Start | Föregående | Nästa O
|
A B C D E F G H I J K L M N O P R S T U V Y Å Ä Ö |
OCH FAR MIN SALIG HAN VAR EN SKEPPARE (SJÖMANSVISA) |
OVÄDERSSÅNG |
Och aldrig jag sett någon gladare lax, |
Och Amelie var icke mera min. (Fallera) |
Och av allt vad jag såg uti Kronstadt, jag såg, |
Och Barkarbyvägen |
Och Barkarbyvägen |
Och ber oss titta kring land och hav. |
och björkarna gro kring den älskades grav |
Och björken grönskar så högt på branten, |
Och blommor man satt där |
Och blomsterströ min vind fem trappor opp. |
Och blomsterströ min vind fem trappor opp. |
och bodde somrarna på landet. |
Och bromsen spelar på myggans bal, |
Och de blåste, så ögonen välvde sig ut, |
Och det porlar i berg |
Och det är vackert så. |
Och det är vackert så. |
Och det är vackert så. |
Och det är vackert så. |
Och det är vackert så. |
Och dito Bore på samma vis. |
Och dito vatten sol och luft |
Och domherrn hackar på frusna knoppen, |
och drack förresten bara vatten |
Och drack rönnbärslikör på försök. |
Och drömde om sin jättestora kropp - |
Och du är kroppen kvitt, |
och eget hus i Pelarbacken |
Och ej en skymt av en Bacchi bror, |
och ej en skymt av publicister. |
Och en sjöofficer, som var Finne till börd, |
Och en sällsam musik blåste takten framför |
och far min var just ej bland de blöta, han heller. |
Och far min, salig han var en skeppare, han, han, |
Och fattas bara ett i tusen! |
Och fick med ens i hennes klänning fast. (Fallera) |
och fläta sitt skuggvalv däröver. |
och focken täcket, och huvudgärd ankarbojen. |
och främst av allt veta hut, och se´n manövrera. |
Och få stut på öppet torg. |
och ganska ofta han vid mitt öra dem lade. |
Och gav mig fan, fast jag var mera blöt. (Fallera) |
och gick till sängs tre kvart till åtta. |
och grät därvid, om ingen annan. |
Och gör kyrkan ren igen! |
Och hade mygg ej funnits, så min själ! (Fallera) |
Och hade regn ej stundom fallit ned, (Fallera) |
Och han stjäl den dag från dag. |
Och havet kastar en våg så bitter |
Och Herre Gud, vad den sexan smakar |
Och himlen pudrar min ö som bäst. |
Och himmelen har man, i fall man vill dit, |
Och hotell Rosalie jag bland annat besåg, |
Och hundsa jämt av ett knöligt hav, |
och i dal på en gång: |
Och i jublande lov |
Och jag hör samma toner ännu. |
Och jag sjöknektar såg med förträffligt humör |
Och jag staden besåg, fast mitt resparaply |
Och jag såg en basar med allt möjligt uti. |
Och jag såg något stort uti regnluften stå, |
Och jag tänkte: om Stockholm den seden antog, |
Och jag undrade först och gick fram: |
och klagar vid minnet av forntida dar |
Och klä sig fint och var dag sig raka, |
Och känns i dess gästfria salar ibland |
Och köpa talgljus och ta opp ved, |
och levde nära hundra år |
Och lärkan drillar sin sång i sky, |
Och madamer i trasor alltjämt. |
Och med en vän med samma mål och hopp, |
Och med ett skutt jag dök i djupet ned. (Fallera) |
Och med namn av tronens lykta |
Och min lilla korpus kullrar |
Och mitt spruckna stop. |
och moder och vänner mig mana igen |
Och nekas ej kan, att dess gästfrihet |
Och när klockan slog tolv, just som tolvslaget dog, |
Och när till slut du andan mist, |
Och om man friskt går på, |
Och orren spelar och göken gal. |
Och predikar annat slag, |
Och på dockor och skepp, gav jag granneligt akt, |
Och på tyska hon bad oss en stund stanna kvar, |
Och på vägen intill griften |
Och rosor växa i stora knippor |
Och räven tittar i smyg kring slätten, |
och salig Thunbergs sats hon drev: |
och segern sjuttonhundranitti, |
Och silvervingade kullbyttera |
Och skakar snön av sin röda väst. |
och skutan fick jag i arv av honom, med mera. |
Och slagit hjäl både far och mor. |
Och snö och månsken till? |
Och Stor-Peters staty stod och trampade på |
och står då förskjuten, där älskad han var, |
Och svinen beta på dikeskanten, |
Och så bjöd hon på vin över lag. |
Och så långt man skönja kan, |
och såg med krona omkring pannan. |
Och säkert är, att jag än i dag därförutan |
Och sämsta skrubb blir ett kabinett. |
Och tallstrunt jag andas från morgon till kväll. |
Och tittar in uti skafferi´t. |
Och tjusas av skogar och blommande land. |
Och tjusas av skogar och blommande land. |
Och tumla om med varann i kapp. |
Och tututteritu blev det ända till slut, |
Och törs ej sätta sin nästipp ut. |
Och undrar ofta, om den dag som stundar |
Och uven känns på sin gamla ton. |
och var mot adeln mäkta bister. |
och var, kort sagt, med hull och hår |
Och vara stel i varenda led. |
och varma tofflor hela dagen. |
Och vattnar sin skuggande strand |
Och vi sköljde med sherry den ner. |
Och vid bryggan ner vid strand |
Och vill glädjen prisa. |
och ville rakt ur världen sopa, |
och ville reda ha i saken, |
och vågen plöjdes liksom en fåra för plogen, |
Och våren svänger sin blomsterstav. |
Och värdinnan charmant emot gästerna var: |
Och värdinnan oss bjöd uppå tårta jämväl |
Och yppig, som nånsin man vill. |
och återhållsam utan måtta: |
Och älven sig slingrar som fordomsdags |
Ofta hon bedrövad går, |
Om blott jag utsträckte min hand. |
Om blott viljan hjälper till. |
Om dagen gick jag sovande omkring, (Fallera) |
Om din lyckas rullning motas - |
Om du i skogen gör en titt, |
om hembygdens dalar förtroligt. |
Om jag störde hennes ljuva drömsan. |
Om strumpan ock har en och annan stopp, |
Om tjänst och lön mig ofta ryggen vänt. |
Ont om pengar än |
Orren spelar på sin lyra. |
Ovanpå skvätten |
[topp]
|