Start | Föregående | Nästa D
|
A B C D E F G H I J K L M N O P R S T U V Y Å Ä Ö |
DEN UTESTÄNGDA ÄKTA MANNEN |
De tunga skyar så stolt marschera |
De vilseirrande barn ur skyn. |
Defilera min näsa förbi, |
Dem gav hon ingen gång pardon |
Den bör bo här, som har rövat posten |
Den trinda Sara drar gardin igen. |
Dess jord är mig kär i varendaste bit |
Det allra som gladaste bygd. |
Det erkännes på din döda mull. |
Det finns ej glugg, där han ej har smetat |
Det frestar lynnet, det kostar märgen |
Det gör man väl ej någon annanstans |
Det hjälper icke, magen ej förbyter |
Det kan ej gå väl i allt - |
Det var en tid, då jag var ung och glad. (Fallera) |
Det var strax efter, sen jag blev student. (Fallera) |
Det är att mura sin egen grav. |
Det är vårbäckens sång. |
Det är vårbäckens sång. |
Det är vårvindens fläkt, |
Dig igen med liv och själ? |
Dito vill jag ha ännu |
Dito: Stå stark, du ljusa riddervakt! |
Ditt öga ser allting så skumt, |
Dock - kanske för sent står den enslige son |
Dock vad gör det, då jag ändå med tiden |
Dock! Gudilov! ännu har aldrig magen, |
Du klagar, men du klagar dumt, |
Du som andra har väl vilsefarit, |
Du är av Adams stolta släkt, |
Du är ju född, att börja med, |
Du är mot larver och insekt |
Dyra rum och hyror, |
Då bodde jag uti en liten stad. (Fallera) |
Då drar man hop sina sängsparlakan |
Då du strid och misstag fann: |
då döden plötsligt skar av bandet, |
då föll det gubben just in att se mig på toppen. |
Då han dem så noga känner, |
då havets herre drar barskt ihop ögonbrynen. |
då jag i trappan och kajutdörr´n hörde smällen, |
Då kvällen kommer, och för fönsterrutan |
Då man är kär är allting upp och ned. (Fallera) |
Då man är ung och glad, kan man ju vara |
Då natten kom, så sov jag ingenting. (Fallera) |
Då petar solen oss uti nacken, |
Då skall man flytta till stan tillbaka |
Då stormen ven, så det blåstes tvärs genom kroppen, |
Då strömmar folk utom alla tullar, |
då var jag säker att daggen föll innan kvällen. |
Där far en ekorre lättskrämd och skygg, |
Där har jag dälder och blomsterkullar, |
Där har jag riktigt ett paradis. |
där livet var oskuld, där friden blott log, |
där molnen sig vila på fjället, |
Där ser jag Stallgårdens värdshus, utskriket |
Där själv jag raggig med lutan sitter, |
Där syns Kräftriket: |
Där trippar Sara, trind liksom en ärta |
Där vistas och bor jag, |
Där vistas och bor jag, |
där åldriga skogen mot stormarna stod, |
Därför ses du modet fälla, |
Dörren, öppen för var vän, |
[topp]
|