Start | Föregående | Nästa    E
B C V Y Å Ä Ö 
EN SÖNDAG PÅ LANDET
EN SÖNDAGSMORGON I SKOGEN
EN VÅRMORGON
Efter frukosten togo vi hjärtligt farväl
Ej du saknar livets snabba stunder:
Ej förmågan himlen dömde:
Ej många gästgivarhåll till.
Ej om flärd och bjäfs och nycker,
Ekorr´n uti björken gnor.
Eller dömd att strypa sill,
En barndomsbekant känns på rösten igen
en dundergumma att stå bocken.
En ed jag svor, så helig som en bön, (Fallera)
En för söt och hygglig fru
En grin-olle i var vrå
en grönskande sköld kringom tjället,
En gång skyfflas stoftets öden
en gång till att famna er åter.
En himlafärd du gör till sist,
En kväll, då man om åldern stred
En känsla av - Ångermanland.
En liten sparv i sin fågelbur.
En lycka hade där så när mig hänt, (Fallera)
en praktupplaga bland naturer
en redlös skuta förutan roder och ankar.
En sjöman, pojke! bör vara kvick uppå vågen
En sol att se uppå:
En stuga belägen
En stuga belägen
En tomsäck lik, uppå sin herre hängt,
En, som schaffsar utan ro
Enkelt är mitt levnadssätt,
Ett ej för flickor hoppa uti sjön. - (Fallera)
Ett entonigt tututteritu,
Extrakammarskrivar-visa
[topp]