[tillbaks index]
| [text- diktarkivet] | [Bild på svenska]
[Teckning: Bengt Oxenstierna]
[Bengt Oxenstierna]
[Resare-Bengt was here]
|
Hågen att förvärva bildning och erfarenhet på utländska resor var allmän bland Sveriges ädlingar i fordna tider. Men få hava sträckt sina färder så vitt omkring som friherre Bengt Oxenstierna, vilken också i anledning därav erhöll av sina samtida namnet "Resare-Bengt". Det synes som om saknaden av ett föräldrahem jagat ynglingen ut på hans äventyrliga irrfarter, till dess han i sitt fäderneslands tjänst vann en egen lycka med sin maka i eget hem. Han föddes sex månader efter sin faders död, och modren avled även, då gossen uppnått endast tio års ålder. Hans farbroder riksrådet Johan Gabrielsson Oxenstierna drog emellertid försorg om hans vidare uppfostran och skickade honom vid sexton års ålder till Rostock och andra Tyska universiteter. Han tillbragte här flera år. Men vid 22 års ålder beslöt han sträcka sina resor utom Europa. Han seglade till Jaffa, varifrån han besökte Jerusalem. Under sin resa i Palestina blev han överfallen av Araber, sargad och plundrad, så att han med möda kunde återföras till Jaffa och därifrån till Cypern. Där dog hans betjäning, och endast en nederländsk köpmans människokärlek räddade honom och sände honom till Venedig. Sedan han där tillfrisknat, tog han tjänst på Toscanska flottan i kriget mot Turkarna och vann under flera sjötåg stora byten och prispenningar. Han tillbragte därefter ett år vid de Italienska hoven. Men hågen att lära känna Asien tog åter överhand. Han begav sig till Mindre Asien och Konstantinopel, där han lärde sig Turkiska språket. Därefter fortsatte han resan till Syrien och Bagdad samt slutligen, efter många svårigheter, till Ispahan i Persien. Persiska schacken Abbas I emottog honom med mycken välvilja, och han åtföljde schacken under hela sommarfälttåget mot Turkarna. I Persien gjorde han flera utfarter till de märkvärdigaste städerna, såsom Schiras och Ormus. På en Turks falska angivelse blev han efter en svår sjukdom, vari hans flesta följeslagare omkommo, arresterad, men slutligen frigiven. Han förfelade dock sin avsikt att besöka Hindostan, och måste från Indiska havet vända tillbaka till Ispahan, där han åter en tid förblev vid hovet. Slutligen ville han återvända till Europa och tog vägen över Babylon, Aleppo och Damaskus till Palestina. I Jerusalem blev han fängslad tillika med sina följeslagare, emedan man ansåg dem såsom spejare. Men han lyckades att friköpa sig med penningar, och fortsatte resan till Egypten, där han besåg Kairo och Pyramiderna, samt tog vägen tillbaka över Alessandria till Tyrus och Sidon, varifrån han besökte Cypern, Candien, Sicilien, Neapel, och seglade slutligen till Genua. Nu for han landvägen till Venedig, samt bereste därefter Schweitz, Frankrike, Spanien, Portugal, Nederländerna, England och Tyskland. Han ankom i augusti 1620 tillbaka till Sverige. Konung Gustav Adolf gjorde honom till sin kammarherre och skickade honom följande året såsom sändebud till Danmark. Han blev därefter guvernör i Schwaben. Efter konungens död förordnades han till guvernör över Livland och Ingermanland samt därpå till riksstallmästare och generalguvenör över nämnde provinser. Detta ämbete förestod han i flera år och vann stort beröm för sin rättvisa och skicklighet. I sitt umgänge var Bengt Oxenstierna artig och språksam. Hans språkkunskap var vidsträckt och utom de Europeiska språken sträckte den sig till flera av de Asiatiska. Han förde under sina resor en dagbok, vilken förvaras av familjen, men icke blivit tryckt. Senare resande hava funnit hans namn ristat i ett kloster vid Ispahan, på ruinerna av Persepolis och i ett kloster i Bagdad. Under det att han ännu fortfor att utöva sitt ämbete såsom generalguvernör i Livland, blev han kallad till Svea rikes råd. Han överlevde dock icke länge denna ära, utan avled i Riga. Hans lik fördes till Stockholm och begrovs i Riddarholmskyrkan. Men även därifrån reste den döde till Jäders kyrka i Södermanland, där hans stoft äntligen fick ro. Friherre Bengt Oxenstierna (syskonbarn med Axel Oxenstierna) föddes den 19 oktober 1591. Fadren hertliga rådet Bengt Oxenstierna, modren Brita Knutsdotter Posse. Avled den 9 juni 1643. Gift 1663 med Margareta Brahe. Barnlös. |