Otto Wilhelm Königsmark (1639-1688)

OTTO WILHELM KÖNIGSMARK (1639-1688)

Otto Wilhelm Königsmark

På sin tid, då de förnämsta familjerna i Sverige gjorde anspråk på rang lika med Tysklands furstar, uppträdde även tyska släkter, som vunnit svenskt burskap genom sina bedrifter under trettioåriga kriget. Bland dessa voro fältmarskalken Königsmarks avkomlingar på en gång de mest ärelystna, de mest tappra och de mest älskvärda. Flera av dem hava genom besynnerliga romantiska äventyr vunnit största ryktbarhet än ära.
Men en, som för fältherrestorhet, liksom för enskilda egenskaper, även förtjänar eftervärldens aktning, är greve Otto Wilhelm. Han uppfostrades vid Tysklands universiteter just efter trettioåriga krigets slut, och använde sedan några år på resor till nästan alla europeiska hov.
Endast tjugutvå år gammal blev han av Karl XI:s förmyndareregering skickad såsom envoyé till England, och tvenne år därefter såsom ambassadör till Frankrike. Han utbytte emellertid snart den diplomatiska banan mot den krigiska, tills han, i fransk tjänst, även av konungen i Frankrike användes såsom diplomat vid åtskilliga beskickningar, ävensom han utmärkte sig i franska kriget mot Holland, där prinsen av Condé så berömde hans fältherreegenskaper, att han utnämndes till maréchal de camp. Karl XI utnämnde honom till svensk ambassadör i Paris och gav honom kort därefter befallning att såsom fältmarskalklöjtnant infinna sig vid svenska armén i Tyskland. Där innehade hans faders gamle motståndare Carl Gustaf Wrangel befälet. Denne, som fört fälttåget olyckligt, och genom sin ålderdomsskröplighet förlorat sin ungdoms och mandoms lagrar, måste slutligen lämna överbefälet åt Königsmark, som då vann segern på Rügen 1678. Denna seger, för vilken konungarna i Sverige och Frankrike, ävensom prinsen av Condé, förklarade för honom sin högaktning, var nästan den enda som svenska armén i Tyskland vann under detta fälttåg.
Han försvarade därefter Stralsund i trenne år, och lyckades, då staden slutligen måste uppgivas, att föra rytteriet oaktat över konungen i Skåne. Efter fredsslutet utnämnde honom Karl XI till generalguvernör i Pommern. Königsmark hade förmält sig med rikskansleren Magnus Gabriel De la Gardies dotter, och deras levnadssätt motsvarade deras höga rang. Men genom reduktionen förlorade så väl den Königsmarkska som De la Gardieska familjen så stor egendom, att greven nödgades tänka på att förvärva sig andra inkomster. Han beslöt därföre att antaga kejserlig tjänst vid armén i Ungern. Han kallades likväl därifrån genom ett ännu ärofullare uppdrag av republiken Venedig, nämligen att föra befälet över dess härar mot turkarna på Morea. Han fick undertiden behålla guvernörskapet i Pommern. Till fälttåget i Grekland medförde han sin grevinna och en lysande svit. De förhoppningar, som republiken fästat vid hans fältherresvärd, svekos icke. Han angrep och intog det för oövervinneligt ansedda Navarino; ävenså Modon, Argos och Napoli. Över turkiska armén vann han tvenne lysande segrar. Republiken gav honom oinskränkt myndighet över hela krigsmakten till lands, och bekräftade denna hans värdighet för fem år. Då han angrep Athen, föll en bomb i turkarnas kruthus, som bestod av det antika Pallastemplet, vilket sålunda sprängdes i luften.
Efter erövringen av Athen tågade han emot Negropont. Under belägringen av denna stad angreps han av fältsjukan och avled. Den sörjande grevinnan förde sin gemåls lik till Venedig, där republiken lät till hans minne uppresa ett monument, värdigt hjältens bedrifter.
Königsmark var icke blott en djärv och klok krigare, utan var tillika utmärkt för sin höga bildning. Hans språkkunskap inskränkte sig icke till de levande språken, utan han talade även de klassiska. Så hörde man honom i Grekland citera stycken av Aristoteles. Även i hebreiskan var han hemmastadd. Han var en man av ädla seder, oegennyttig och välvillig mot sina underhavande. Han bildade omkring sig en skola av unga, till en stor del svenska krigare, vilka sedermera under Karl XII:s tid uppträdde i svenska krigshären. Han själv drog försorg om deras vård, då de voro sjuka, och skrev till deras anhöriga om deras förhållande. Man har av honom författade andeliga sånger, vilka icke äro utan poetiskt värde.
Otto Wilhelm Königsmark föddes den 3 januari 1639. Föräldrar: fältmarskalken Hans Christoffer Königsmark och Barbara Maria Agatha von Leist. Dog den 15 september 1688. Gift med Catharina Charlotta De la Gardie.

Otto Wilhelm Königsmark
På sin tid, då de förnämsta familjerna i Sverige gjorde anspråk på rang lika med Tysklands furstar, uppträdde även tyska släkter, som vunnit svenskt burskap genom sina bedrifter under trettioåriga kriget. Bland dessa voro fältmarskalken Königsmarks avkomlingar på en gång de mest ärelystna, de mest tappra och de mest älskvärda. Flera av dem hava genom besynnerliga romantiska äventyr vunnit största ryktbarhet än ära. Men en, som för fältherrestorhet, liksom för enskilda egenskaper, även förtjänar eftervärldens aktning, är greve Otto Wilhelm. Han uppfostrades vid Tysklands universiteter just efter trettioåriga krigets slut, och använde sedan några år på resor till nästan alla europeiska hov. Endast tjugutvå år gammal blev han av Karl XI:s förmyndareregering skickad såsom envoyé till England, och tvenne år därefter såsom ambassadör till Frankrike. Han utbytte emellertid snart den diplomatiska banan mot den krigiska, tills han, i fransk tjänst, även av konungen i Frankrike användes såsom diplomat vid åtskilliga beskickningar, ävensom han utmärkte sig i franska kriget mot Holland, där prinsen av Condé så berömde hans fältherreegenskaper, att han utnämndes till maréchal de camp. Karl XI utnämnde honom till svensk ambassadör i Paris och gav honom kort därefter befallning att såsom fältmarskalklöjtnant infinna sig vid svenska armén i Tyskland. Där innehade hans faders gamle motståndare Carl Gustaf Wrangel befälet. Denne, som fört fälttåget olyckligt, och genom sin ålderdomsskröplighet förlorat sin ungdoms och mandoms lagrar, måste slutligen lämna överbefälet åt Königsmark, som då vann segern på Rügen 1678. Denna seger, för vilken konungarna i Sverige och Frankrike, ävensom prinsen av Condé, förklarade för honom sin högaktning, var nästan den enda som svenska armén i Tyskland vann under detta fälttåg. Han försvarade därefter Stralsund i trenne år, och lyckades, då staden slutligen måste uppgivas, att föra rytteriet oaktat över konungen i Skåne. Efter fredsslutet utnämnde honom Karl XI till generalguvernör i Pommern. Königsmark hade förmält sig med rikskansleren Magnus Gabriel De la Gardies dotter, och deras levnadssätt motsvarade deras höga rang. Men genom reduktionen förlorade så väl den Königsmarkska som De la Gardieska familjen så stor egendom, att greven nödgades tänka på att förvärva sig andra inkomster. Han beslöt därföre att antaga kejserlig tjänst vid armén i Ungern. Han kallades likväl därifrån genom ett ännu ärofullare uppdrag av republiken Venedig, nämligen att föra befälet över dess härar mot turkarna på Morea. Han fick undertiden behålla guvernörskapet i Pommern. Till fälttåget i Grekland medförde han sin grevinna och en lysande svit. De förhoppningar, som republiken fästat vid hans fältherresvärd, svekos icke. Han angrep och intog det för oövervinneligt ansedda Navarino; ävenså Modon, Argos och Napoli. Över turkiska armén vann han tvenne lysande segrar. Republiken gav honom oinskränkt myndighet över hela krigsmakten till lands, och bekräftade denna hans värdighet för fem år. Då han angrep Athen, föll en bomb i turkarnas kruthus, som bestod av det antika Pallastemplet, vilket sålunda sprängdes i luften. Efter erövringen av Athen tågade han emot Negropont. Under belägringen av denna stad angreps han av fältsjukan och avled. Den sörjande grevinnan förde sin gemåls lik till Venedig, där republiken lät till hans minne uppresa ett monument, värdigt hjältens bedrifter. Königsmark var icke blott en djärv och klok krigare, utan var tillika utmärkt för sin höga bildning. Hans språkkunskap inskränkte sig icke till de levande språken, utan han talade även de klassiska. Så hörde man honom i Grekland citera stycken av Aristoteles. Även i hebreiskan var han hemmastadd. Han var en man av ädla seder, oegennyttig och välvillig mot sina underhavande. Han bildade omkring sig en skola av unga, till en stor del svenska krigare, vilka sedermera under Karl XII:s tid uppträdde i svenska krigshären. Han själv drog försorg om deras vård, då de voro sjuka, och skrev till deras anhöriga om deras förhållande. Man har av honom författade andeliga sånger, vilka icke äro utan poetiskt värde. Otto Wilhelm Königsmark föddes den 3 januari 1639. Föräldrar: fältmarskalken Hans Christoffer Königsmark och Barbara Maria Agatha von Leist. Dog den 15 september 1688. Gift med Catharina Charlotta De la Gardie.

[topp]

[tillbaks index] | [text- diktarkivet] | [Bild på svenska]