Louis De Geer (1587-1652)

LOUIS DE GEER (1587-1652)

Louis De Geer

Den störste och kanske ädlaste av Sveriges penningefurstar är Louis De Geer. Ehuru varken född eller död i Sverige, på vars jord han tillbragt få år, erhöll han dock Svensk medborgarerätt och Svenskt adelskap. Med en ljus blick i alla handelsförhållanden, uppgjorde han vitt omfattande planer och förstod att med kraft verkställa dem. Sverige har honom att tacka för en stor del av sitt deltagande i världshandeln, och de naturalster, som egentligen gjort Sverige oumbärligt i den handlande världen, hava genom honom förvärvat många av sina bästa egenskaper och framförallt uppmärksamhet i främmande länder. Men utom sina förtjänster om den Svenska industrien, eller i främsta rummet järnhanteringen, var De Geer personlig vän med Gustaf II Adolf och högt värderad av drottning Christinas förmyndareregering.
Redan som barn måste De Geer med sina föräldrar, i anledning av religionförföljelserna i Lüttich, där han var född, fly till Holland, där han snart förvärvade sig förmögenhet och anseende som köpman, och därifrån han riktade sin uppmärksamhet och sina planer åt norden.
Han hade länge stått i penningeförhållanden till Gustaf Adolf, då konungen inbjöd honom att flytta till Sverige. Han antog icke denna inbjudning, men förpaktade Finspång, där han anlade kanongjuteri, vartill det Svenska järnet befanns särdeles passande, ävensom Norrköpings mässingbruk och en del av Dannemoraverken. Han införde vid järnbruken det så kallade Wallonsmidet. Dessutom lämnade han ofta lån och förskott åt Svenska kronan.
Efter Gustaf Adolfs död, då Sverige jämte det Tyska trettioåriga kriget fick ett vittutseende krig med Danmark, gjorde De Geer Sverige så stora tjänster, att, såsom man den tiden skrev, "hela riket icke var capabelt att them prestera". Han lät nämligen för sin egen räkning och på sin enskilda kredit utrusta tjuguett (andra säger trettio) örlogsfartyg, varibland tolv linjeskepp, åt Svenska kronan. Det var denna flotta, varmed den stora sjösegern utanför Laaland vanns 1644 och Christian IV:s välde över Östersjön blev brutet. De Geers råd blev vid fredsunderhandlingarna begärt och följt. Hans räkningar uppgingo till två millioner riksdaler. Men han erbjöd sig att efterskänka hälften. Man berättar dock, att hela den ersättning, han fick, bestod i några Halländska gods, på långt när icke värda vad som erfordrades.
De Geer hade sinne icke blott för industriens framsteg, utan också för den allmänna bildningens. Så införskrev han till Sverige och underhöll på sin bekostnad den lärde Johan Amos Comenius, som här skulle besörja de Svenska skolverkens allmänna förbättring. De Geer hade redan vid 21 års ålder gjort det löfte, att vid alla sina handelsföretag avsätta en tiondedel av vinsten åt kyrkan och de fattiga, och han höll detta sitt löfte, varvid gåvorna slutligen stego till ganska stora summor.
Han stiftade därmed det Wallonska barnhuset i Amsterdam. Han förde en dagbok, varuti han upptecknade vad som tilldrog sig, och därvid förekomma nästan beständigt löften om gåvor till de fattiga. Bland annat plägade han, i stället för försäkring för sina fartyg, bestämma en viss summa åt de fattiga, så att han liksom ville särskilt anförtro sina handelsföretag i Försynens händer. För varje av sina barn utbetalade han årligen 200 gyllen till de fattiga. Barnens antal utgjorde fjorton. Om någon gång penningarna icke genast utbetalades, erlade han sex procents ränta.
Om hans giftermål berättas, att, då han en dag gick på en gata i Dordrecht, blev han varse en halvväxt flicka, som stod utanför ett hus. Han frågade hennes namn. Hon svarade: Adriana, och nämnde vilka som voro hennes föräldrar. Han var då endast tjugu år gammal. Men fyra år därefter ingick han sitt äktenskap med den då fullväxta flickan. Hon avled 1634 sedan hon framfött sitt fjortonde barn. Genom sin måg, De Besche, som oupphörligen av svärfadern fordrade stora summor, men, då dessa föreföllo alltför omåttliga, anklagade honom för falska räkningar, led De Geer sina största sorger. Han befanns visserligen oskyldig till det angivna brottet: men hans hjärta var sårat. Han avled i Amsterdam, just då han tillredde en ny resa till Sverige.
Louis De Geer var född 17 november 1587 i Lüttich. Hans föräldrar voro Louis Lambertsson De Geer de Gauillardmont och Jeanne de Neille. Louis flyttade 1615 till Amsterdam. Förpaktade Finspång 1619. Naturaliserad Svensk medborgare 1627, Adlad 1641. Avled i Amsterdam den 19 juli 1652. Hans maka hette Adriana Gerard. Han hade med henne sju söner och sju döttrar. Hans son Louis överflyttades till Sverige, där han fortplantade ätten.

Louis De Geer
Den störste och kanske ädlaste av Sveriges penningefurstar är Louis De Geer. Ehuru varken född eller död i Sverige, på vars jord han tillbragt få år, erhöll han dock Svensk medborgarerätt och Svenskt adelskap. Med en ljus blick i alla handelsförhållanden, uppgjorde han vitt omfattande planer och förstod att med kraft verkställa dem. Sverige har honom att tacka för en stor del av sitt deltagande i världshandeln, och de naturalster, som egentligen gjort Sverige oumbärligt i den handlande världen, hava genom honom förvärvat många av sina bästa egenskaper och framförallt uppmärksamhet i främmande länder. Men utom sina förtjänster om den Svenska industrien, eller i främsta rummet järnhanteringen, var De Geer personlig vän med Gustaf II Adolf och högt värderad av drottning Christinas förmyndareregering. Redan som barn måste De Geer med sina föräldrar, i anledning av religionförföljelserna i Lüttich, där han var född, fly till Holland, där han snart förvärvade sig förmögenhet och anseende som köpman, och därifrån han riktade sin uppmärksamhet och sina planer åt norden. Han hade länge stått i penningeförhållanden till Gustaf Adolf, då konungen inbjöd honom att flytta till Sverige. Han antog icke denna inbjudning, men förpaktade Finspång, där han anlade kanongjuteri, vartill det Svenska järnet befanns särdeles passande, ävensom Norrköpings mässingbruk och en del av Dannemoraverken. Han införde vid järnbruken det så kallade Wallonsmidet. Dessutom lämnade han ofta lån och förskott åt Svenska kronan. Efter Gustaf Adolfs död, då Sverige jämte det Tyska trettioåriga kriget fick ett vittutseende krig med Danmark, gjorde De Geer Sverige så stora tjänster, att, såsom man den tiden skrev, "hela riket icke var capabelt att them prestera". Han lät nämligen för sin egen räkning och på sin enskilda kredit utrusta tjuguett (andra säger trettio) örlogsfartyg, varibland tolv linjeskepp, åt Svenska kronan. Det var denna flotta, varmed den stora sjösegern utanför Laaland vanns 1644 och Christian IV:s välde över Östersjön blev brutet. De Geers råd blev vid fredsunderhandlingarna begärt och följt. Hans räkningar uppgingo till två millioner riksdaler. Men han erbjöd sig att efterskänka hälften. Man berättar dock, att hela den ersättning, han fick, bestod i några Halländska gods, på långt när icke värda vad som erfordrades. De Geer hade sinne icke blott för industriens framsteg, utan också för den allmänna bildningens. Så införskrev han till Sverige och underhöll på sin bekostnad den lärde Johan Amos Comenius, som här skulle besörja de Svenska skolverkens allmänna förbättring. De Geer hade redan vid 21 års ålder gjort det löfte, att vid alla sina handelsföretag avsätta en tiondedel av vinsten åt kyrkan och de fattiga, och han höll detta sitt löfte, varvid gåvorna slutligen stego till ganska stora summor. Han stiftade därmed det Wallonska barnhuset i Amsterdam. Han förde en dagbok, varuti han upptecknade vad som tilldrog sig, och därvid förekomma nästan beständigt löften om gåvor till de fattiga. Bland annat plägade han, i stället för försäkring för sina fartyg, bestämma en viss summa åt de fattiga, så att han liksom ville särskilt anförtro sina handelsföretag i Försynens händer. För varje av sina barn utbetalade han årligen 200 gyllen till de fattiga. Barnens antal utgjorde fjorton. Om någon gång penningarna icke genast utbetalades, erlade han sex procents ränta. Om hans giftermål berättas, att, då han en dag gick på en gata i Dordrecht, blev han varse en halvväxt flicka, som stod utanför ett hus. Han frågade hennes namn. Hon svarade: Adriana, och nämnde vilka som voro hennes föräldrar. Han var då endast tjugu år gammal. Men fyra år därefter ingick han sitt äktenskap med den då fullväxta flickan. Hon avled 1634 sedan hon framfött sitt fjortonde barn. Genom sin måg, De Besche, som oupphörligen av svärfadern fordrade stora summor, men, då dessa föreföllo alltför omåttliga, anklagade honom för falska räkningar, led De Geer sina största sorger. Han befanns visserligen oskyldig till det angivna brottet: men hans hjärta var sårat. Han avled i Amsterdam, just då han tillredde en ny resa till Sverige. Louis De Geer var född 17 november 1587 i Lüttich. Hans föräldrar voro Louis Lambertsson De Geer de Gauillardmont och Jeanne de Neille. Louis flyttade 1615 till Amsterdam. Förpaktade Finspång 1619. Naturaliserad Svensk medborgare 1627, Adlad 1641. Avled i Amsterdam den 19 juli 1652. Hans maka hette Adriana Gerard. Han hade med henne sju söner och sju döttrar. Hans son Louis överflyttades till Sverige, där han fortplantade ätten.

[topp]

[tillbaks index] | [text- diktarkivet] | [Bild på svenska]