Den förnöjde epikurén
Du, som i höghet tror sällheten vinnas,
lyd ej en fåfäng bedrägelig röst!
Lär av en vän, att den säkrast skall finnas
i dina känslor och inom ditt bröst!
Okänd och glömd för de mäktigas skara,
aldrig jag rönt deras ärelust än.
Men jag är det, som en kung vill vara ...
"Vad är du då?" Jag är lycklig, min vän!
Vid alla händelser, ödet må skicka,
utan förfäran med Bacchus jag ler,
nöjd med mig själv, med mitt vin och min flicka.
Vad skall mitt hjärta väl önska sig mer?
(1790)
|