[text- och diktarkivet]
[tillbaks]

Kalaset

text: Anna Maria Lenngren

Frun vill i dag slå på stort:
samtliga gästerna bjudna på kort ...
    Hör, stekvändarn gnäller!
Herrar och fruar, matroner, mamseller
trippa så lätt in i herrskapets port.
Värden är trumpen: kontanter det gäller ...
Hälsning och nigning, som aldrig ta slut!
Gällt man i dörrarna klappar och smäller,
    knärackan skäller,
frun ropar idligt: "Välkommen!" ... "Vet hut!"

Bordet skenbarligt på sned ...
Sällskapet krusar och paras i led:
    rangordning, högsäten,
dävna servetter, platå och beläten,
brist och missräkning på gaffel och sked,
brända pastejer med unkna inmäten,
sotdöda abborrar - dråpliga kalas -
sega kapuner och härskna klenäten,
    såsen förgäten,
spår efter tummar på haltande glas!

Målron nu kommer sig för:
sällskapets glam om det onda man hör,
    om gikt och passioner,
djärvhet och fräckhet hos bindmösspersoner,
köttbrist och taxor och stegring på smör.
Trugning och maning och fjäsk och fasoner ...
Heder för hovsinkarn ... se vilken bål!
Dunster av rom och av skämda citroner ...
    Propositioner ...
Nu för värdinnan en klingande skål!
(1797)

[topp]
[text- och diktarkivet]
[tillbaks]