Länk: English Lute Songs and other Lute Music : song texts and MIDI files

Länk: Kenneth Sparr's Home Page - the Lute and the Guitar

Länk: Svenska Gitarr och Lutasällskapet

Länk Sällskapet Svenska Lutan SSL

[till dagens visa 2002] | [till dagens visa 2001] | [Länkar]

melodin i midiformat

Dagens visa 2003 maj 6

Kersti lilla (ingår i August Strindbergs Kronobruden) Ur Dybeck: Svenska vallvisor och hornlåtar. En vallgosse och en vallflicka hade ett barn tillsammans, det de förvarade i skogen i en vagga av flätade vidjor, vilken de upphängt i en björk. Barnet sköttes av dem ömsom; ty de voro tjänande. Kersti lilla Kersti lilla, Kersti lilla! Lille sover i skogen, långt, långt bort i skogen. Tulleri lull, tulleri lull! Lever han än! Långt bort i skogen! Jo men, gör han, jo men, gör han; lille ligger i vagga sin, långt, långt bort i skogen. Ta av dej skon och mjölka kon och ge den lille go-dricka. Jag har förfall, jag får´nt gå vall; jag går på gäle och harvar. Vinden blåser och björka går, och lille gråter i vaggan sin, Kersti, Kersti lilla! Ja, vädret blås´ och björka går; jag får´nte vyssja den lille! Vädret blåser och björka går, och lille sover så snällt ändå, långt, långt bort i skogen!

[till dagens visa 2002] | [till dagens visa 2001]

[Länkar]

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm

[topp] | [till dagens visa 2002] | [till dagens visa 2001]

RICHARD DYBECK (1811-1877)

DYBECKSGÅRDEN I ODENSVI

Visning - Klicka här Du gamla du fria Richard Dybeck grafik

Dagens visa 6 maj 2002

[topp] | [Länkar] | [till dagens visa 2001]

Richard Dybeck 
text Frans Hedberg

Tydligt står han än för minnet  från min flydda ungdomstid,  mannen med det svenska sinnet,  kärv på ytan, grunden blid.  Prövad tungt och missuppfattad  blev han säkert mången gång;  ringa blev hans möda skattad,  där med iver, aldrig mattad,  sägn han samlade och sång.

Tiden var ännu ej mogen  till att fatta, vad det var,  som från fjället, dalen, skogen,  rastlöst han i dagen bar.  Folkets visa, enkla låten  från ett vallhorn, fjärran hän,  runorna från ätthögsbråten,  sagor från den gömda stråten  mellan moar, berg och trän.

Vad var det för gods att samla,  tänkte mången, då som nu;  vad behöva vi det gamla?  Nytt är dagens lösen ju.  Varför väcka upp det döda,  deras saga är förbi;  har ej dagen annan möda,  bättre sådd för större gröda,  fynd med högre värde i?

Men han lät dem undra, klandra,  lät dem skratta till och med,  och han fortfor lugnt att vandra  sökande bland folkets led.  Där blev han förstådd, där tömdes  minnets skatter i hans famn;  ingen gånglåt undangömdes,  ingen gammal saga glömdes,  när han sade där sitt namn.

Full av tillit gumman biktar  där sin flydda levnads tro;  vid sitt vallhorn jäntan diktar  om sin vän i skogens ro.  Kolaren i tysta kvällen  täljer kvad om troll och rå,  medan eko ifrån hällen  klingar kring de öde ställen,  där de mörka furor stå.

Kom han, rik på skörd, till baka  så till stadens brus och larm,  var det ej att vila smaka -  därtill var hans lott för arm.  Nej, då gällde det att söka  medel till förnyad färd;  då fick samlarn mödan öka,  fick med sång och spel försöka  locka fram en biståndsgärd.

Det var så vi första gången -  huru väl jag minns det än! -  fingo höra sjungas sången  "Mandom, mod och morske män".  I de kärnfullt varma orden  kärleksfullt i famn han tog  gamla svenska fosterjorden,  i vars sköte, bortglömd vorden,  nu han slumrat länge nog.

Runa var det namn han fäste vid den skrift, som ut han gav full av minnen, dem de bäste av hans framtid fröjdats av. Kan det då förmätet dömas att i Runa från i dag, av en man, som ej bör glömmas, får, bland andra minnen, gömmas dessa enkla spridda drag?

Nu har dag ju grytt för minnet av allt gammalt, fosterländskt; heder då åt forskarsinnet, samlarnitet, kärvt och svenskt! Kärlek skrev han på sin fana, denne man, som nu nått hamn, och till strid på samma bana vill jag nya krafter mana genom Richard Dybecks namn.

[topp] | [Länkar] | [till dagens visa 2002]

Dagens visa 6 maj 2001

melodin i midiformat

Mandom mod och morske män text: Richard Dybeck musik: Gånglåt från Orsa Mandom, mod och morske män finns i gamla Sverige än, kraft i arm och kraft i barm, ungdomsvarm i bardalarm. Ögon blå, blommor små, tindra i det fria där. Nord, du kraft i liv och lem, Nord, du milda hjärtans hem! Toner än från forna dar ljuda där i skog och dal, vilda som en storm på hav, milda som en suck vid grav. Lyssnen då, vänner, på hemländsk, hundraårig sång! Lyssnen, älsken, lären den, sjungen, sjung den själve sen!

[topp]

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm