Protokoll hållet
i Survivance
inför Bröderna hos
Gumman på Termopolium
den första Onsdagen i Mars 1826.
text: Adolph Bellman
Mörk var kvällen. Vinterns dimma
Över fjättrad bölja låg,
Då, på utsatt dag och timma,
Bröderna man samlas såg;
Allt uti den akt och mening
Att en sexa ta, och så
Uti broderlig förening
Några spetsglas ovanpå.
Krigarn, uppå stridens bana,
Törstar efter mänskoblod;
Bacchi barn ha annan vana,
Mindre grym och mera god;
Deras lager mera fredligt
Flätad blir vid bålens rand,
Där man, med sitt glas i hand,
Menar så förbannat redligt,
Se´n man fått en tår på tand.
Småningom man såg anlända
Trenne Bacchi riddersmän,
Alla i vårt gille kända:
Bergström, Norström, Puckeln se´n,
Vilka, se´n de supen slukat,
Sina pipor fyra på
Och kring bordet nederslå,
Då, som vanligt, enkelt dukat
Med en bok och bålar två.
Alla ledamöter syntes
Nu få mera friskt courage,
Varför kvällens fest begyntes
Vid det Ulla sin mustasch
Strök åt sidan och med sången
Hälsade de nämnde tre,
Som vi hade nöjet se
Nu bland oss för första gången
I naturlig skapelse.
Hur man sjöng, och hur man tömde
Glasen, med och utan skäl,
Löfberg likväl ej förglömde
Att, som vanligt, börja gräl.
Sent omsider utur fickan
Drog han fram ett långt patent,
Varpå skildras excellent
Auktorns tillstånd mitt i veckan,
Se´n han bålens ånga känt.
Skriften var på lumpen prosa,
Och malicen veta vill,
Att en krämare i Trosa
Rätta auktorn är därtill.
Löfberg lika fullt fick röna
Lovord för sin oration,
Ty det hör till goda ton
Nu för tiden att belöna
Utan, sällan med raison.
Norström skruvade peruken,
Sjöng en stump - till sångens pris,
Där man njuter, så för buken,
Som för själen, nöjets pris.
Utom mycket annat mera,
Som ett prov på sitt geni,
Gav han oss ett potpurri,
Som han solo exekvera
Med sin gamla modesti.
Kämpendahl, den stolta gossen,
Fick sin skål vid pipors bloss;
Men den hela andra trossen
Glömdes, liksom de glömt oss.
Movitz hade barnbal; - Bergen
¨Var med svåger på supé;
Glocken i en canapé,
Med sex spel i högsta färgen,
Satt och gäspa och drack thé;
Lundholm i Johannistrakten
Spelte solo i G-dur,
Strök sin sträng och stampa takten,
Ropte: Bravo! och drack ur.
Mollberg ibland anförvanter
Vilade sin trötta kropp; -
Efter ett förtvivlat hopp
Gåsen i Parnassens branter
Somnat på en svart salopp.
Fråga uppstod nu att göra
Gubben Kämpendahl visit.
Och att på en ångbåt föra
Våra sälla skuggor dit, -
Dit där han på fästet vakar
För vår trygghet, för vår ro, -
Hela laget svarte: Jo!
Och när hela laget jakar,
Är det allvar, må ni tro.
Därnäst valdes för vårt gille,
Samfält, till Korrespondent,
Cederborg, en man av snille,
Som vi alla länge känt;
Wetzen härom skulle skriva
Och berätta vårt beslut.
Lära honom veta hut,
Och besked oss sedan giva,
Huru saken slagit ut.
Jergen Puckel, stor i ära
Likasom i Medicin,
Anser nyttigt att förtära
Uppå maten litet vin;
När en Doktor slika droppar
Ordinerar sin Patient,
Läppen genast står på glänt,
Och av glädje hjärtat hoppar
Vid så skönt medikament.
Men än finns en skvätt i bålen;
Den bör ärligt tömmas ut:
Fader Bacchus, din är skålen
Och därmed Kalaset slut.
Men för tusan! Vem skall föra
Protokollet till härnäst?
Blir det Lekman eller Präst?
Nej! det skall Grälmakarn göra,
Ty han gör det allra bäst.
Nu var allting väl reglerat,
Bellmans skål dracks på aprén,
Sen man maten likviderat
Och var färdig att gå hän.
Lätt man samlas, käre Bröder;
Men att skiljas värre är,
Varför stundom hända plär,
Att man styrer kurs åt söder,
Fast det rakt från hemmet bär.
Tornets väkt i luren tutar
Ett, - och nere vid Kornhamn
Höjs ur breda Brandvakts trutar
Ropet i vår Herres namn.
Avskedsstunden nu är inne,
Var en tar sin rock och hatt,
Och med löje, sång och skratt,
Fyllda magar, muntert sinne,
Bjödo vi varann: God natt!
|