Rosens bild
Uti en dal av ljuvlig dager
jag såg en rosa växa opp;
hon stod så tjusande och fager
som ännu ingen rosenknopp.
Ur mossans mjuka, svällda sköte
den knoppen fram i dagen gick,
och dygden ingen log til möte
så älsklig, som utur dess blick.
Och i min barm det ljuvligt brände,
framför min bild jag hänryckt stod:
ett hitills okänt liv jag kände,
och fullt av låga var mitt blod.
Den bilden vill jag evigt gömma,
och troget vaka över den;
dess ljuva drag jag ej kan glömma
hur mina dagar skifta än.
Är jag av sorgen övervunnen,
den sköna bilden för mig står,
och strax min smärta är försvunnen
och genast stillad varje tår.
Vad genom dunkla makters vilja
var mig ett ljus på mörkan stig
skall ingen mera från mig skilja,
till graven skall den följa mig.
Älskliga bild, dröj du hos mig,
ack, dröj! ack, dröj hos mig!
|
