[text- diktarkivet] | [tillbaks index] | [Den svenska teatern]
[Folkstatens diktare]
[Länkar]

AUGUST STRINDBERG (1849-1912)

Den svenska teatern

Folkstatens diktare

[topp]

Folkstatens diktare

Text: Fredrik Ström
Ur Min ungdoms strider
Norstedts 1940

En dag kom Strindbergs hushållerska med en biljett till mig, på vilken stod: "Kom och ät ärter och plättar med mig i dag. Stg."

Jag kom upp till Strindberg, och strax efter kom Mina med en "hämtare", flera porslinsfat infällda i varandra, sammanhållna och burna i en rem. Strindberg hämtade sin mat på detta sätt från en liten restaurang i närheten. Mina dukade upp middagen, och Strindberg gick in i ett rum och hämtade en butelj rödvin.

"Är boktryckaren godtemplare?" frågade han.

"Ja."

"Då ska jag på apoteket hämta en flaska vin åt Er!"

Han skickade Mina efter en flaska "apoteksvin". Under tiden sade han:

"Varför hurrar ni godtemplare för Karl XII, Riksfördärvarn? Väl drack han inte vin, men han var en frossare och slog ihjäl bönder samt torterade kvinnor och barn på halva bevis, myntade falskt och förlorade halva riket plus hela rikskassan."

"Då säger Mästaren alldeles som min gamle lärare Petri, som alltid ställde frågan så här: 'Vad var Karl XII? Var och en fick stryk som icke svarade så här: 'Karl XII var en brav kapten, en slät general och en ömkelig konung.'"

Strindberg log och sade: "Alldeles rätt. Den där Petri kan liksom jag vår Fryxell."

Efter en stund sade Strindberg: "Varför älskar Ö. K. (=överklassen) Karl XII? jo, han kunde bruka pampen och lät för resten adeln och H. F. (=högfinansen) regera. Men det ledde till Namnstämpeln. Säg mig, herr Ström, det har ryktats att Louis De Geer åter införde Namnstämpeln i små ärenden. Alltså finns den?"

"Jag vet ingenting om den saken."

"Detsamma svarade mig Branting. Är ni edsvurna? Är det en hemlighet? I varje fall kan ju inte H. M. (= Hans Majestät) besluta någonting mot sina statsråd, alltså har vi Namnstämpeln. H. S. B."

"Kungen kan utnämna nya ministrar."

"Pass. Det blir Revolution. Eller blott en ny Namnstämpel. Nej, vi behöver en Folkstat, där de arbetande och ej de parasiterande styr. Namnstämpel är Ö. K:s regemente, Folkstat är de arbetandes styrelsesätt, men icke Namnstämpel, varken Ö. K:s eller U. K:s (Ö. K. = överklass, U. K. = underklass) utan medborgarens öppna brev om hur landet ska styras."

Strindberg frågade även, om litteraturen nu för tiden tilltalade arbetaren. Han trodde icke det.

"Den är skriven för Ö. K. och för damer, som lider av sysslolöshet", sade han. "Varför skriver inte i vårt land bonden och arbetaren? De har ju något nytt att berätta. Ack, de får inte. Hedén har rätt. Jag har läst Maria Sandel. Säg, har inte Folkets Hus kapital? Varför får Ni, herr Ström, inte kapital till Ert förlag? Varför kan inte Falck få kapital av Folkets Hus? Branting har sagt mig, att arbetaren har för lång arbetsdag, han hinner inte läsa eller se teater."

"Nu får Ni ta ordet. Ni är tungan, jag är örat. Berätta om socialisternas strid, om arbetarens ställning. Att höra är bättre än att läsa. Vad gör Ert förbund, som Branting gläfser på? Den där rallaren kommer han inte in i riksdagen? Varför blir proletärerna så milda och förströdda, när de kommer in i parlamentet? Ryt, lejon! skulle jag vilja säga."

Jag började berätta om litet av varje från arbetarrörelsen och riksdagen och sade att Lindhagen sjöng ju ut.

"Ja visst", sade Strindberg, "borgmästaren. Men han är ju inte arbetare liksom icke heller Branting. Har då proleteriatet ingen röst?"

"Jo", sade jag, "på mötena."

"Javisst, gatans parlament", sade Strindberg. "Men om proletären har mod på gatan, varför icke i riksdan? Det här är ju en gåta. Sätt in rallarn Månsson i riksdan!"

"Borde inte August Strindberg in i riksdagen?"

"Jag är ingen talare, och jag vantrivs bland folk. Men jag har en penna, och den har jag skänkt er. Tack för att Ni frågade mig, men i riksdan skulle jag kanske förlora ej blott min röst utan även min penna. Antingen skulle jag bli anarkist eller konservativ, ty jag skulle bli förargad och väcka förargelse. Jag är socialist och demokrat, men också swedenborgare och mycket annat, som Branting och sannolikt även Ni och hr Höglund ogillar. Jag är ingen partiman. Men jag ska hjälpa er med folkstaten. Jag har ännu ordet i min makt. Det skrivna."

Han sporde mig, om något ämne i Sveriges historia särskilt kunde tilltala arbetarna framställt i dramatisk form. "jag måste locka arbetarna till teatern."

Jag svarade honom: "De har ju Mäster Olof, det räcker."

"Alltid Mäster Olof." Hans röst lät nästan förargad.

"Vad säger ni om Karl XI? Han har ingen staty, han behöver en."

Jag nickade och sade: "Sveriges förste socialist."

"Reduktionen!" nickade han.

Efter en stund sade jag: "Tänk om vi hade ett skådespel om franska revolutionen av August Strindberg, då skulle arbetarna strömma till teatern."

Han svarade: "Det är så många som skrivit dramer om franska revolutionen; ämnet är utslitet."

Jag svarade: "Många har skrivit, det är sant, men det hör till dem som alltid kan förnyas."

Strindberg skakade emellertid på huvudet.

Men när jag ett par dagar senare åter kom på besök, låg han i nattrock på sin brits och läste i ett digert arbete över franska revolutionen och "lade hundöron" som han sade. Emellertid förvärrades sjukdomen, och om några månader var Strindberg icke mer i livet.

Det blev aldrig något strindbergsdrama om den största av revolutioner, icke heller om Karl XI, som han högt beundrade och tydligen ämnat skriva ett skådespel om, därest han fått leva.

[topp]

AUGUST STRINDBERG (1849-1912)
AUGUST STRINDBERG (1849-1912) BLÅ TORNET
Visning - Klicka här
Dikt Landsflykt
Dikt Maj på heden
Hemsöborna Axel Danielsson recenserar
BLÅ TORNET

[topp]
[text- diktarkivet] | [tillbaks index]
[Den svenska teatern]