Carl Envallssonföddes den 24 oktober 1756 i Vaxholm, där hans fader var kyrkoherde. 1768 student vid Uppsala universitet blev han efter avslutad studier något av de sista åren på 1770-talet inskriven i krigskollegiet, där han avancerade till registrator. 1802 utnämndes han till notarius publicus, men tvingades av påkommen blindhet att inom kort lämna denna befattning. Den 14 juli 1806 avled han i Stockholm, lämnade efter sig ett namn som Sveriges flitigaste teaterförfattare.Omkring 80 under åren 1780-1806 av honom författade, bearbetade eller översatta teaterstycken och operatexter lämna ett vältaligt vittnesbörd om hans rastlösa flit och hans stora begåvning för detta slags författarskap. Helt naturligt är en del av denna stora mängd skäligen obetydliga hastverk, men det övervägande flertalet hava på ett förtjänstfullt sätt fyllt det ändamål, som med dem avsågs, nämligen att roa Munkbro- eller Dramatiska Teaterns publik, under det att några till och med ända in i våra dagar [1891] hava behållit en framstående plats bland svenska skådebanans mest omtyckta alster. Så är förhållandet med den pjäs, som egentligen gjort Envallssons namn känt efter hans död, nämligen den här nedan meddelade lyriska komedien Kronofogdarna eller Slåtterölet, vilken under 1787-90 gavs 58 gånger och inalles mer än 300 gånger gått över scenen ensamt i Stockholm. Svenska Parnassen Fjerde Bandet Dr Ernst Meyer Fahlcrantz 1891 |
Slåtterölet
Lyrisk komedi i tre akter
Personer: Fader Ambrosius.
Tvenne sergeanter vid landtmilisen
Händelsen är vid ett värdshus i landsorterna, som ligger ytterst i häradet, intill ett närgränsande fögderi. FÖRSTA AKTEN Teatern föreställer en tomt eller plats utanför ett värdshus på landet, der bygdens folk är samladt till slåtterkalas. Ambrosii värdshus är på den ena sidan, med värdshusskylt och krans. Dryckesfat och ankare ligga på samma sida. I fonden är till höger en löfsal. På den andra sidan synes något af ett trädgårdsplank inom hvilket ett högt träd står, som sträcker sina grenar öfver planket åt tomten. Midt emot detsamma står på tomten ett dylikt träd, och är emellan dessa två träden en gunga uppfästad. Det samlade folket sitter i flera särskilda hopar: somliga spela
kort, gossarne draga kafle, flickorna roa sig med en kastboll o.s.v.
Första scenen
Alla på scen i första akten Ack! hur lyckan trifs att bo
Ambrosius. Och källaren och min lada
- - - En bonde Den saft, som menskans krafter tär
- - - Trenne gossar Varje dag
- - - Mor Sigrid Hvad vår landsbygd fägnad har:
Kör Ack! hur lyckan trifs att bo
(Musiken bryter af och uttrycker förstöring och förskräckelse. Kronofogden inkommer med sitt folk.) Andra scenen
Polycarpus, med stark röst. Faseliga slägte!
Ja, jag er skall stämma,
Jag fått min makt och myndighet
Ambrosius. Förlorad är min näring! -
Polycarpus. Nej min gubbe! Du förgäfves
Jag skall till tinget er citera
Nej min gubbe! du förgäfves
- - - ANDRA AKTEN. Teatern föreställer samma tomt som i första akten, men alla bord, bänkar, tunnor etc. är borttagna. Endast gungan är qvar i fonden och kungörelsen på Lustigs port. Första scenen.
TREDJE AKTEN (Teatern är lika som i andra akten)
Ambrosius Det är väl, att er jag finner,
Flickorna. Jo, se der! se hvar han hänger,
Ambrosius och Kören Välkommen, min herre! det artigt var,
Nu länsman och edra betjenters tropp
Herr Polycarpus med grufligt sinne
Gungan hette då ett nöje,
(De gå bort åt ömse sidor.) ---
--- Lovisa och Vilhelm Vår förening säker är!
Lovisa Att älska dig. Vilhelm Tillbedja dig. Lovisa Att ära dig Vilhelm Och vörda dig. Båda. Att älska dig,
Kör Lefven nöjda båda två!
Till allmänheten Och Thalie om ynnest ber
En röst Att roa er En annan Behaga er; En annan Att vinna er; En annan Och dyrka er; Alla Att vinna er
---SLUT--- |
[topp]
[text- diktarkivet] | [tillbaks
index]
[Den svenska teatern]
Kronofogdarna |
[topp]
[text- diktarkivet] | [tillbaks
index]
[Den svenska teatern]