[text- diktarkivet] | [tillbaks index] | [Den svenska teatern]
[Alsheda pastorat i Småland]
[Karl Stenborg (1753-1813)]

Karl Stenborg (1753-1813)

Den svenska teatern

Karl Stenborg (1753-1813)

[topp]

Alsheda pastorat i Småland

Oegennyttigare än Stenborg har aldrig någon gunstling begagnat en furstes nåd. Stenborg hugnades i hög grad med Gustav III:s, men utbad sig endast sällan därav några vedermälen och när det skedde, merendels till fromma för sina vänner. Se här ett exempel. Konungen delade allmänhetens hänryckning över Stenborgs uppfattning och utförande av titelrollen i Gustaf Wasa. 

Från sin griljerade loge på andra raden - ett historiskt monument, som icke undsluppit våra dagars vandaliska vinningslystnad - skickade Gustav sin kammartjänare ner på teatern, för att befalla Stenborg, 
att genast efter spektaklets slut komma upp i logen till konungen. 

Så snart ridån fallit i sista akten av stycket, hastade Stenborg, klädd i Gustaf Wasas dräkt, att hörsamma befallningen. Så snart han inträdde i den griljerade logen, ropade konungen emot honom:

Stenborg har en nåd att begära av mig för sitt sublima spel i afton.
Efter en djup bugning och kort besinnande anhöll han 
om Alsheda pastorat i Småland.
Men konungen gav honom ej tid att tala till punkt, utan avbröt, överraskad och med en viss förtrytelse:
Vad skall det heta min herre? Ärnar han bli präst?
Visserligen icke
återtog Stenborg, okonstlat och lugnt
men jag vågar underdånigast begära pastoratet för min vän, hovpredikanten Mellgren, som förgäves flera gånger varit sökande vid inträffade ledigheter.
Ja så!
anmärkte konungen milt förebrående
Stenborg tänker då alldeles icke på sig själv;
och tillade, sedan han några ögonblick stillatigande överlagt med sig själv:
Nå väl! Vad Gustav I begär kan Gustav III icke vägra. Säg Mellgren att han får pastoratet.
[topp]

Karl Stenborg

föddes i Stockholm den 8 september 1753. Fadren hade varit teaterföreståndare för en den tiden omtyckt skådespelartrupp och modern, innan hon blev gift, hushållerska hos riksrådet greve Adam Horn, som antog fadderbjudningen åt barnet, och genom sin omsorg sedermera för gossen kan, av mer än ett skäl, sägas hava varit hans verklige fader. 

På föranstaltande av riksrådet Horn, som tillika var överstemarskalk, antogs ynglingen vid 19 års ålder till kanslist vid riksmarskalksämbetet. Hans sällsynt fördelaktiga utseende och vackra röst gjorde honom snart bemärkt inom hovcirkeln isynnerhet av dess kvinnliga medlemmar; och när Gustav III umgicks med planen att inrätta en nationalteater och sökte slagruta på värdiga sujetter, underrättade honom grevinnorna De Geer, Fersen, m. fl., att han för sitt ändamål hade en juvel inom sin egen borg. 

Denna väckelse var tillräcklig för Gustav att genast efterskicka unge Stenborg. Hans första anblick, första ord, första ton, bestämde monarken. Han erbjöd ynglingen plats vid sin teater med ansenliga löneförmåner, enligt den tidens sätt att bedöma sakerna, och villkor att få stanna kvar som ämbetsman. Dessutom tilldelades honom brevet att få bevista courerna på hovet samt spektaklerna på Drottningholm och Gripsholm; att dit begagna hovekipage och att där dagligen serveras från konungens kök. 

Den 18 januari 1773 invigdes operan på Bollhuset med "Thetis och Pelée" orden av J. Wellander, musiken av Uttini. Thetis´ roll gavs av fru Olin och Pelée av Stenborg. 

Den hägn varmed Gustav III omfattat Stenborg, fortsatte hans son och efterträdare, Gustav IV Adolf. 

Samma år Gustav Adolf upphörde att regera [1809] lämnade Stenborg scenen och blev pensionerad. 

Ett slaganfall den 1 augusti 1813 släckte inom en timme hans liv.

text: M.J. Crusenstolpe

[topp]
[text- diktarkivet] | [tillbaks index]
[Den svenska teatern]