Så vitt möjligt är(Moralisk betraktelse) |
| Den galne lovar blint och dårligt
På det omöjliga han svär; Den vise lovar blott villkorligt Och säger: Så vitt möjligt är. |
| Se flickan, som ännu bevarar
Den skatt, hon mot sin vilja bär; Då Mamma käxar: Räds för karlar! Hon stammar: Så vitt möjligt är. |
| Hon snart sin sköna hand skall giva
Och maken frågar, öm och kär: Vill du mig evigt trogen bliva? Hon viskar: Så vitt möjligt är. |
| Jag tycker ej om undanflykter.
Men tillspör någon mig så här: Vill du i morgon bliva nykter? Jag svarar: Så vitt möjligt är. |
| Jag dricker tyst och finner löjligt
Att hålla tal, då man förtär; Jag slösar vin, så vitt som möjligt Och ord så litet möjligt är. |
| I store talare! betänken
Chikanens vådliga begär, Och sitten stilla kvar på bänken Och tigen ... så vitt möjligt är. |
| Och då I föreskriven lagar,
Tron vad erfarenheten lär: Att den som gör vad han behagar, Han gör det så vitt möjligt är. |
| Skall man ej höra upp att strida
Om ingenting, med stort besvär. Här blir ej svaret mer: Så vida, Men simpelt: det ej möjligt är. |
| Men säg: den där expeditionen
Han var ju ställd på ungefär? Var det ej trots mot opinionen Att skriva: så vitt möjligt är. |
| Strax hördes Holofernes ryta
Och Jakob dundrande, så här: Man måste först med saken skryta: Min mening se´n, om möjligt är. |
| Herr Michel sade: det är tokigt
Att det är slätt, som brokigt är. Herr Jakob skrek: allt slätt är brokigt; Och hopen skrek: de möjligt är. |
| Om riksda´n räcker emot våren
Och Jakob dör - Snack, käre Per! Fast Jakob dör, nog bräka fåren Ändå så länge möjligt är. |