Ett avsked vill jag taga.
från Österbotten, Finland

Ett avsked vill jag taga utav ditt ljuva namn.
Hav tack för varje gång du har vilat i min famn!
Hav tack för varje vänligt ord du med mig talat har!
Du var i mina tankar, du blir där ständigt kvar.

Vad det är svårt i världen, när kärleken den rår!
Det har jag fått erfara i mina ungdomsår.
Ty nu är bandet upplöst, min vän är viken bort,
Sitt löfte har hon brutit, min glädje den var kort.

Vad det är svårt i världen, jag menar på så sätt:
En yngling kan förspilla sin ungdomstid så lätt
Av flickans hala tunga och hennes falska mun,
De söka att förleda en yngling varje stund.

Jag kärlek har till alla, det kan ni väl förstå,
Men det är helt olika, jag säger detta så:
En flicka har jag älskat, jag tror det ej blir fler,
Jag haver sett hennes falskhet, jag vill ej se den mer.

Jag kan ej längre tiga jag måste tala ut,
Ja, det är blott om vänskapen, som nu är tagen slut,
Ja, det är blott om kärleken emellan dig och mig,
Som aldrig kan utslockna förrän jag dör från dig.

Jag är en fattig gosse, det får jag kännas vid,
Ty sorg och ledsamheter, de hänga sig vid mig.
Jag kan mig ej berömma. Se ej på mina fel!
Jag måste vara nöjder med min beskärda del.