Ett hem.

text: Stellan Arvidson
musik: Tommy Rådberg

I en by på stranden
av ett nordligt hav
ställde jag min vandrings
enkla pilgrimstav

I en by vid havet
under stjärnors ljus
stod ett övergivet
fattigt Folkets hus.

Man har byggt ett bättre
längre inåt land -
detta hus var härjat
hårt av tidens tand.

För ett sprucket fönster
hängde kvar en duk,
trasig, tunn men ännu
röd och sidenmjuk.

Genom spruckna rutor
lyste stjärnljus in -
stjärndröm fyllde fordom
stugan som blev min.

Grå och oansenlig
har den minnen kvar
från Wicksells och Brantings,
Palms och Katas dar.

Ur mitt rum har stigit
ung och trosviss sång.
Och det sägs att Sterky
talat här en gång.

Här tog ordet mandom.
Här brann längtan stark.
Här begynte striden.
Här är helig mark.

Män från skog och åkrar
mötte havets män -
och i samma anda
hålls här rådslag än.

Huset, rest som värn mot
armod och förtryck,
blev mitt hem av något
sällsamt ödes nyck.

Och jag går här inne,
fylld av samma ljus
som de män, som reste
här sitt Folkets hus.

Än mot nöd och armod
förs i dag vår strid
under röda dukar
som på Sterkys tid.

Mycket har förändrats
här på femti år -
grunden är densamma
där min stuga står.

Och omkring den skymtar
än bland träd och blom
dina karga tegar,
svenska fattigdom!