LÄSARPRÄSTEN

Ögonlocken heligt sänkas
Att ej se en syndig värld.
Här på jorden får ej tänkas
Annat än på himlafärd.
Allting annat skall man låta
Handlöst gå för vind och våg:
Man skall läsa jämt och gråta,
Som man i en störtsjö låg.

Läseriet bär som pesten
Smittan över land och hav.
Varfrån kom väl läsarprästen,
Som man förr ej visste av?
Han beskriver, så det bränner,
Helvetet och svavel-ån.
Då han dem så noga känner,
Kanske kom han därifrån.

Hur vi till förnuftet vädje,
Grips det av hans mörka lag.
Han har stulit livets glädje,
Och han stjäl den dag från dag.
Ännu inga ränkor funnits
Såsom hans på livets ban,
Ingen läsarpräst har funnits,
Som ej varit full med fan.

Skapa vill han blott betryckta.
Mörda hoppets salighet,
Och med namn av tronens lykta
Vill han gälla som profet.
Nej! Han porten är och trappan
Till fördärvets mörka borg.
Han är född att mista kappan
Och få stut på öppet torg.

Men han vakar, och I soven -
Svea-folk! gör pinan kort!
Skicka sällskapet till påven,
Blott att ligan kommer bort.
Låt oss värmas, som av solen,
Fritt av religionen än.
Rök med enris predikstolen
Och gör kyrkan ren igen!

text: Elias Sehlstedt musik: Tommy Rådberg