SOMMARFESTEN

Riktigt charmant! och dukat jo jag tackar!
A la fouchette, man smörja skall sitt krås.
Nere vid strand mot bryggan Ägir backar,
Främst går i land en löjtnant från Borås.
Ungdom en flock, och så en bunt med tanter,
Gubbar och barn från sunnan och från nord,
Två riddersmän och fyra musikanter.
Parken är prydd med tvenne brännvinsbord.

Glad som en sol värdinnan på terassen
Fjäsande står med husets unga ätt.
Sonen är äldst, nyss kommen från parnassen,
Värden förnöjd är klädd uti kachett.
Solen i skyn sitt guld strör kring hans taffel,
Jorden brett ut sin matta ny och grann.
Herrarna just försett sig ha med gaffel,
Hugga en bit och snapsa med varann.

Rätter och vin sig om varandra blanda,
Vårt tidevarv är smakens tidevarv.
Öra och syn få tära varjehanda,
Mage och gom ej tåla något slarv.
Nu dricks en skål och snillets glans förvånar,
Tal och harang man hör av många slag.
Lynnet får fart och hornkvartetten dånar
Bellmans musik: "Gutår, båd´ natt och dag!"

Under en alm man kaffebordet sätter,
Punschen står opp, som i sin isbädd låg.
Ljuvligt man bjuds på trior och kvartetter:
Man får en vink att "livet är en våg".
Aftonens sol sitt guld kring fjärden breder,
Vågen vid strand i stilla ro sig lagt.
Sången får luft: "Kom afton, sänk dig neder!"
Dito: "Stå stark, du ljusa riddervakt!"

Ledd av natur´n och vänliga penater
Konsten man här i skilda former ser.
Parken i hast är ordnad till teater,
Täckelset skiljs, "Kronfogdarna" man ger.
Scenen är full av blommor och av gröda,
Klockarn syperb och länsman dryg och skarp.
Repgungan svängs av flickor rosenröda,
Bryngel är hängd och full är Polykarp.

Ner går ridån, och alla händer klappa,
Timman är sen. Man undangör supéen.
Röster man hör: "var fan har jag min kappa?"
"Var är min käpp? jag satt den på en gren."
Värden en tår ännu i glaset häller,
Mycket dock spills på jordens gröna golv.
Nu sjungs: "God natt!" och hornmusiken skräller,
Festen är slut, och klockan tutar tolv.

text: Elias Sehlstedt musik: Tommy Rådberg