Mina studier
ur Sjung och Dryck 
Nubbevisor och Dryckessånger 
samlade av Carl Möller 
med bilder av Einar Nerman
melodi: "falleravisan" - varje rad avslutas med ett fallera. 



I många former trivs det sköna visst.
Men bålen är det bästa först och sist.
Den liknar himlens sol så varm och ljus,
Ej under att jag gärna tar ett rus!

Du arma tok som pumpar i dig te,
Du blir till sist så blöt som ett gelé,
Den svag är - säger Paulus -, äte kål,
Jag hämtar livet helst utur en bål.

När jag har badat mig uti dess våg,
Då vaknar i en blink min studiehåg,
Ty samma verkan har på mig en bål
Som knäpper uti Lidners huvudskål.

Då blir jag filosof vid första glas,
Och alla läror slår jag då i kras,
Jag abstraherar bort från tid och rum,
Ty min princip är bibo, ergo sum.

För teologer har jag aversion,
Ty de predika jämt och samt om tron,
Jag granskar helst citron med min kritik,
Bondångerläran är min Dogmatik.

I juridiken jag ej döma lär,
Ty själv jag mest delicti Corpus är,
Men bästa lag som finnes tycker jag
Är en med arrak broddad sockerlag.

Och bästa Medicin jag känner till
Är porter, lilla supen och en sill.
Men när det upphållsväder råkat bli
Jag läser ivrigt Osteologi.

Och i Mathesen skarp liksom en syl
Jag gör i många krokar min kalkyl.
Då ryka räta linjerna för hin,
Ty jag studerar högre Geometrin:

Och tusen stjärnor tindra för min syn
När jag som Astronom far av mot skyn
Då ser jag många oerhörda ting,
Ja - till och med hur jorden går omkring.

I AEstetiken gör jag månget rön,
När varje liten mö jag finner skön;
Ty är hon även ful och stygg som tre
Hon är dock en försinnligad idé.

Och i Historien ser jag månget drag,
Hur världens store män ha gjort som jag.
Ej hade Sverige gått till avgrundsdjup,
Om Karl den Tolfte tagit sig en sup.

På Kemisk väg jag finner framför allt.
Den stora nyttan utav Attiskt salt.
Men bland de många baser jag har sett,
Är "Basen" dock hos Lövens numro ett.

Så lever jag som pärla uti gull,
Och själv jag märker knappt hur jag blir full,
Vid Bacchi Kungliga Academi
Det går som tusan att professor bli.

Med Bacchus är jag bror, med Venus vän,
Och därför ger jag världen den och den,
Här lever jag som gudars ättelägg,
Fastän jag icke äger spik i vägg.

Dock - fattig är ej den som något kan,
Med ruset jag ett ädelt yrke vann;
Jag styr min egen väg på livets älv
Ty kopparslagarverkstad har jag själv.

Och skulle jag uti en rännsten dö
Med lugn jag bjuder världen mitt ajö,
Om hjärtat blott är glatt och själen ung
Så dör man lika saligt som en kung.