SVINEN OCH RÖSTRÄTTEN

Hör hit, go´ vänner nu ock lyssna till, (fallera)
En liten visa som jag sjunga vill, (fallera)
Och när ni den fått höra, köp den se´n,
(fallera)
Ty endast 10 öre kostar den, (fallerallerallerallerallerallerallera,
fallera)

Det var en gång en herrebonde, som
På skånska grisar hade rikedom.
Han jämt gick klädd i helgdagsrock så fin
Och stövlar utav bästa smorlär´skinn.

Han dubror var med prosten, ska ni tro
Och likaså med riksdagsman i Bro.
Ej under att så´n storkarl uti byn
Såg "vasatrissan" hägra för sin syn.

För vis han blev i bygden allmänt nämnd
Och var till riksdagsman rent av bestämd.
Han var så lycklig uti all sin glans
Som om ej någonsin nå´n svinpest fanns.

Och att han rösträtt hade, det är klart,
Fastän det sedan blivit uppenbart
Att om han ej ägt svinen, skulle han
Ej ha haft rösträtt mer än någon ann´.

Vid riksdagsmannavalen stod han främst,
Fastän han nu, gu´nås, har blivit sämst.
Ty på en "kritisk" dag, som Falb´en spått,
Han fick ett slag som kändes ganska hårt.

Ty svinahjorden hans en sjukdom fick
Och till "en bättre värld" helt hastigt gick.
Han lyckas sol för alltid gick nu ned
Och eget nog - hans rösträtt följde med.

Se´n dess han mången gång funderat på
En sak, som han visst aldrig lär förstå,
Att svinen honom glans och rösträtt gav
Och sedan tog dem med sig i sin grav.

Nu är bruten båd´ till själ och kropp
Och har numera ej det minsta hopp,
Att någonsin få bli en ansedd man.
Nej, allt hans hopp vid svinens död försvann.

Må alla utav er som rösträtt har,
Se noga till att svinen ni har kvar.
Ty annars kan det hända, ett, tu, tre
Att eder rösträtt går förlorad me´.

Sin sens moral min visa också har
Som nog förstås helt lätt av en och var.
Den som sig ingen egendom kan få,
Får dum och rättslös här i Sverige gå.

skillingtryck 1895.