Om blott en tallrik mitt hjärta det var.
original titel: Brev

Brev från sjöbeväringen Adrian Blomsterlök,
barnfödd i Marstrand, till diskerskan
Atalanta Fager på turisthotellet
därsammastädes.

text: Axel Engdahl
musik: gammal melodi

Nu vill jag mitt hjärta för dig åderlåta
och skicka en hälsning på skrivande vis,
mens skeppet det gungsar på havet det våta
och vinden den blåser en kärlekens bris.

Den vinden den är av besynnerligt slag,
iblann är den stark, och iblann är den svag.
Den gör en så livatt, så moditt faderalla,
den gör en så livatt, så moditt fallera.

Nu går du och deskar på tresta hotellet,
den lott du har fått den är enkel min vän,
men när du till slut blir min maka i stället,
så skola vi allt taga skadan igen.

Ack, om blott en tallrik mitt hjärta det var,
som du finge deska i alla din dar...
då blev jag så så livatt, så moditt faderalla,
då blev jag så livatt, så moditt fallera.

Ja, dig Atalanta, jag alltid påtänker,
när solen går ner, och när som hon går opp,
när månen sitt silver kring bogen bestänker,
du ständigt är med mig från köl och till topp,

och när jag har lagt mig ner uti min koj,
så är du ock med mig, fast bara på skoj.
Det gör mig så livatt, så moditt faderalla,
det gör mig så livatt, så moditt fallera.

Ja, dig jag påtänker, när såsom jag äter,
och när som jag dricker den törstandes drick,
mitt tarvliga mål utå sill och potäter
mig töckes beskådat av din blåda blick.

För alla di blomster på levnadens stig
jag vill ej bortbyta en blick ifrån dig.
Den gör mig så livatt, så moditt faderalla,
den gör mig så livatt, så moditt fallera.

När du uppåt kvällen dig lagt att få njuta
den sovandes ro, som beläker din själ,
så ska du få höra beslag på din ruta
av tusindes fogglar, som sjonger "må väl".

Di tusindes fogglar, som sjonger "må väl",
är tusindes tankar till dig ur min själ.
Det gör mig så livatt, så moditt faderalla,
det gör mig så livatt, så moditt fallera.