Den utestängda äkta mannen

text: Elias Sehlstedt
musik: Traditionell

Nå, men har man sett på så befängtsan,
ljuset har hon släckt och porten stängtsan.
Jag ej vågar bulta,
får väl gå och stulta
hela natten, fastän det är strängtsan.

Snö och blåst utav den värsta sortsan,
Västen tunn och fracken något kortsan,
Hur jag jämkar kragen,
Fryser ändå magen,
Överrocken har jag spelat bortsan.

Vore blott min hustru lite ömsan.
Men nu är hon som en furie grömsan,
Säkert hon mig strypte,
Blå och gul mig nypte,
Om jag störde hennes ljuva drömsan.

Magen svider, jag kan ej stå raksan,
Snön går in som i ett sprucket taksan,
Genom tån och klacken.
Skörtet utav fracken,
Kan ej räcka både fram och baksan.

Husch! Nej, nu jag måste bulta påsan,
Sötaste min gumma, öppna dåsan,
Jag skall aldrig vara
Borta, hemma bara,
In i bleka döden stå på tåsan.

Vore gott att nu ha rygg av stensan,
Hennes stämma hör jag allare´nsan,
Jag hör toffeln knarra,
Alla lemmar darra,
Jag kan netto stå på mina bensan!