Alundavisan.
text: A. A. Afzelius
Gossen min bor i Alunda by,
A-lo A-lunda, A-lun-da-lej!
Ögon har han blå som himlens klara sky,
A-lun-da-lun-da A-lo.
Går med sin lia lätt som en vind,
A-lo A-lunda, A-lun-da-lej!
Litet bränd av sol´n med frisk och röd om kind,
A-lun-da-lun-da A-lo.
Nyss red han sina hästar i vall,
A-lo A-lunda, A-lun-da-lej!
Aldrig sågs en fåle bättre skött i stall,
A-lun-da-lun-da A-lo.
Går han i dansen sedig och blyg,
A-lo A-lunda, A-lun-da-lej!
Ser han på en flicka, sker det just i smyg,
A-lun-da-lun-da A-lo.
Pingstdag om kvällen kom han till mig,
A-lo A-lunda, A-lun-da-lej!
"Rosa lilla, hör vad jag vill säga dig!"
A-lun-da-lun-da A-lo.
"Rosa! min Rosa, älskar du mig?"
A-lo A-lunda, A-lun-da-lej!
"Du får nog en annan - tag din korg och tig."
A-lun-da-lun-da A-lo.
Kom så till mig en midsommarkväll,
A-lo A-lunda, A-lun-da-lej!
Gick med mig i dansen lättlig och snäll,
A-lun-da-lun-da A-lo.
Flickor, bara tyst - men tillstå jag vill,
A-lo A-lunda, A-lun-da-lej!
Hur det var, en kyss det krångla han sig till,
A-lun-da-lun-da A-lo.
"Rosa", han sade, "skall jag dö av sorg",
A-lo A-lunda, A-lun-da-lej!
Här har du min hand, jag tar igen min korg,
A-lun-da-lun-da A-lo.
|
