Julaftonen 1930 skedde en jordfästning i Uppståndelsekapellet på Södra kyrkogården i Stockholm som säkerligen sent skall glömmas av dem som voro närvarande. Då följde släktingar och vänner Gunnar Wilhelm Annell till den sista vilan - gripna och undrande. Det var svårt att fatta, att Gunnar var borta; endast några dagar före hade han suttit i vänners krets, med sin luta i famnen, på sin oförlikneliga sätt sjungande Bellman, Dan Andersson och Karlfeldt. Han hade så plötsligt slungats in i det stora mörker varur ingen återvänder. Fredagskvällen före jul hade han under ett framrusande tåg mött det öde, som han under flera år tycktes vara förtrogen med att ej kunna undfly.

Gunnar Annell var född den 30 juni 1901 i Kopparbergs län. Han har kallat sig själv En ung trubadur - en sådan var han. Han bröt av från tiden, stod i harnesk mot dess krasshet, beräkning och maskindyrkan. Han var en sentida broder till Bellman och Lasse Lucidor, och den plats där han trivdes var även Staden mellan broarna, kanske framför allt på Den Gyldene Freden, bellmanskällaren, där han både sjöng och diktade.

Gunnar Annell var inte endast en sällsynt rikt begåvad sångare, som med osökt enkelhet och en äkthet i anslag och föredrag som var säregen, hade förmågan att levandegöra och gestalta vad han sjöng. I stämningsrika ögonblick grep han också efter pennan, och han har lämnat efter sig en oväntat stor samling dikter och utkast, vilka han aldrig brydde sig om att överarbeta eller försökte få publicerade.

I denna lilla volym, avsedd som en minnesupplaga för Gunnar Annells många vänner, har samlats ett litet urval av det bästa, och det är icke för mycket sagt, att ett flertal av dikterna komma att leva och gripa såsom endast det äkta, ursprungliga och omedelbara har förmåga att göra.

1 januari 1931.

Ragnar Holmström

Den Gyldene Freden.

När dagen är slutad och lyktorna brinna
kring Slussens små gränder och lutande hus,
då vill jag därnere mig gärna befinna,
på F r e d e n, bland glas och bland drypande ljus.

Så stiga vi ner i den Källaren djupa
och dricka i glädje och gamman en skål.
Se här få vi sjunga och här få vi supa -
gutår, mina vänner! - så mycket man tål.

Se här runt omkring oss hur borden de digna
av läckraste rätter och blommor och vin.
Och Bacchus är med och skall glädjen välsigna -
Han står här och vinkar med faderlig min.

Här leva ju minnen från alla de gånger
då Sångarens stämma vid lutan skalv -
här klinga väl ännu de Bellmanska sånger
i Gyldene Fredens små källarvalv.

27.9.28.