[tillbaks] | [till visan]

Dagens visa
1999 mar 28

melodin i midi format 
Jag blev förtjust i denna dikt 1988. Hade då läst om att Extrakammarskrivarvisan var en populär visa under Elias Sehlstedts levnad. Men mitt problem var att jag inte hade originalmelodin. Den melodi som passade var Så bistert kallt blåser nordanvinden. Den här dikten har jag också gjort om till Girojäntans sång.
Men i år har jag köpt Bergselevernas sångbok (1919) och där hittat dagens visa. Årtalet är satt till 1872. Jag tror alltså på goda grunder att jag har hittat originalmelodin!
----- [tillbaks] ----- 
melodin i midi format

Fem trappor opp

Extrakammarskrivar-visa
text: Elias Sehlstedt
musik: traditionell

Jag sitter stundom och mitt liv begrundar
Uppå en rankig vind fem trappor opp,
Och undrar ofta, om den dag som stundar
Bär i sin famn fullbordan av mitt hopp!
Men ingen lycka spörjs, och dagar fara,
Som solens boll i enahanda lopp.
Men jag är ung, och då kan man ju vara
Rätt nöjd uppå en vind fem trappor opp.
Rätt nöjd uppå en vind fem trappor opp.
 

Vad det är skönt, att bo så högt från jorden,
Från gatans buller, mänskolarm och stök.
Ur fyra rutors fönsterglugg mot norden
Jag har min fria utsikt åt ett kök.
Där trippar Sara, trind liksom en ärta
Med glas och brickor, mången skål och kopp.
Ack! vilken utsikt för ett känsligt hjärta
Uppå en rankig vind fem trappor opp.
Uppå en rankig vind fem trappor opp.

Dock! Gudilov! ännu har aldrig magen,
En tomsäck lik, uppå sin herre hängt,
Jag frodas skäligt, skriver sent om dagen
Tolv, femton ark, vad andra dumt har tänkt.
Det hjälper icke, magen ej förbyter
Sin hajnatur, fast kassan säger stopp.
Jag vet det väl, om än allt annat tryter,
Så finns ändå aptit fem trappor opp.
Så finns ändå aptit fem trappor opp.

Min kamlottskappa kommen är till åren,
Men varm ännu, fast något sliten bak,
Min hatt betäcker väl de blonda håren,
Fast något rödbrun som ett koppartak,
Blott man ej svälter eller fryser bara,
Om strumpan ock har en och annan stopp,
Som extra får man ej så noga vara
Uppå en rankig vind fem trappor opp.
Uppå en rankig vind fem trappor opp.

Men lyckan kommer väl, fast hon i striden
Om tjänst och lön mig ofta ryggen vänt.
Dock vad gör det, då jag ändå med tiden
Mig föresatt att bliva president?
På oxens horn satt ju en lumpen mygga
Och drömde om sin jättestora kropp -
Vad under då, om jag vill luftslott bygga
Och blomsterströ min vind fem trappor opp.
Och blomsterströ min vind fem trappor opp.

Då kvällen kommer, och för fönsterrutan
Den trinda Sara drar gardin igen.
Vid aftonbrasan klinkar jag på lutan
Melodiskt, eller skrattar med en vän -
Ack! med en fårbog, smör och limpa bara
Och med en vän med samma mål och hopp,
Då man är ung och glad, kan man ju vara
Rätt nöjd uppå en vind fem trappor opp.
Rätt nöjd uppå en vind fem trappor opp.

[tillbaks] | [topp] | [text start]