Start | Föregående | Kolvaktarens visor | Svarta ballader | Nästa | Start
V Y Å Ä Ö 
Pajso
Predikaren
Purgatorium
plåga för kroppar och själar.
Predikaren är han - och konung -
predikaren, Israels konung,
På alla vilda ögon som fåniga blänka -
på allt som drömmer galenskap och vaknar i svett?
på allt som är förvuxet och krokigt och snett?
på daggbegjutna gruset!
på din egen och livets pockande gåta:
på din fridlysta kolaregård.
på en konung som glömt hennes namn.
på en myr vill jag ligga, mjukt mot dyn.
på en strängare, vassare årstid, en tyngre och gråare dag.
på en stupande häll ner i Pallao satt,
på en svart grammofon får han veva.
på helvetets ytterkant.
På knä på golvet står han, vid brasans sista bränder,
på lövströdd lera och gulnat grus,
På min grav skola vildmarkens blommor slå rot
på min gärnings förbannade dag,
På min träbrits drömmer jag vaken,
på min träbrits med sparsam halm -
På mitt beniga bröst skall månen skina,
på mjöliga vingar sväva
på sin egen förgängelses dag.
på sin gamla skrikande kvarn!
på stränder av lekfullt dansande vatten,
på ängar våta av dagg i natten.
pånyttfödd att locka och vinna,
pånyttfött i kommande tider...
[topp]