Start | Föregående | Kolvaktarens visor | Svarta ballader | Nästa | Start
V Y Å Ä Ö 
Tal till Jonathan
Tiggaren Simons sång
Tiggar-Stinas middagssång
Till Astrid Dolores vid skilsmässan
Till kvinnan
Till min syster
Tjuvskytten
Tack pojkar för supen, för nu är jag hemma igen!
tack pojkar, det värmde - se, blossen står kvar,
Tag all jorden bort, jag äga vill vad ingen, ingen har!
Tag ej mig till livets rike!
Tig - för helvete!
Tig - för helvete!
Tig - för helvete!
Tig, kvarn, du borrar mitt huvud
Tiggar-Stina har bannat din rygg och spottat i hjulens damm.
till den sista och gladaste av alla,
till det gräsiga kärret vid So,
till dödens rike for.
Till en vild och evig längtan föddes vi av mödrar bleka,
till en ärofull begravning de ringa.
till jord igen och rullas bort och grävas ner
Till jordens ära skulle vi sjunga en hög sång
till min koja vid Blodstensmyren,
till sin gnälliga gamla fiol.
Till sist jag smög en fråga litet blygt och stammade fram:
Till sist tog jag mod och stegade fram, och lyfte min nya hand:
till Sizzi av Lasso av springarnas ätt,
till soldans i berglandets vår.
till stränder, där ängsgräset blommar som lin.
till syndernas förlåtelse och frid.
Till tröst har jag tänt den
tills drömmaren är död -
tills en femveckors resa är slut!
tills han sanslös och sjuk föll till jorden ned.
tills jag hämtat kraft och vilat
tills jag hör på rösten av mor, som sa, säj, människa, kom det blo?
tills kölden går på väckning, långt före dag,
tills man andas med bara hat -
tjuta som schakaler på en grav.
Tog du Marja-Lisa från mig -
togo våra barn och hustrur.
togo våra magra tegar,
Tolv slag slog klockan i bondens gård,
tomt och grymt och svart som sot!
Tore Johnson, berätta, berätta,
Tramp av fyra trötta män, som i sorg gå hem igen,
trasig och slafsig slänger kjolen. -
Trasig skalv jag i din lada, tills morgonen lyste grå.
tre mil ha vi sprungit för den!
Tre sorgens strängar har jag - den fjärde har gått av,
tre trappsteg av bot äro ej mer -
tre trappsteg av fuktig sten -
Tre trappsteg av synd har jag längesedan gått,
Tre trappsteg till solens port,
Trollmän och onda tider kunna intet mäj skada -
Trotsa jag vill dig med dans och sång,
Trött var ditt öga att se allt och hjärtat skälvde,
Tumla runt och rulla blint i pina,
Tunga av vår möda, i trofast lag,
tunga huvuden sej böja som i bön.
Tunga stövlar taga steg över rosensållad teg,
Tussilullan barnet mitt,
två stiga upp och ragla ut från krogen. Den druckne matrosen följer
Två stirrar mot krogens slaskiga golv,
ty den hand som stråken skälver i skall hållas vek och fin.
Ty den sista kvinna jag älskat, det sista begär jag känt,
Ty det lägger sig att sova när vandringen är slut -
Ty du kunde bli mor, min kära,
ty en spelman och en drömmare är död.
Ty folket vill ha narrar och visorna hans,
Ty jag älskade strid med sten och kniv,
ty utav eder hand sker allt som sker.
ty vet, att jag girigt tar vad jag får,
Ty vi vandra, vi vandra och hava ej ro
Tyst, gamla - ty härlig är jorden,
Tyst, på huk! Spänn din rygg!
Tåligt, manligt vakande,
täljde lugnt sin levnads sägner,
[topp]