Start | Föregående | Kolvaktarens visor | Svarta ballader | Nästa | Start
V Y Å Ä Ö 
Ung Harald
under böljande lövverk, som myllra
under eget tak fast det kostat, och är svart av år och sot.
Under glittrande stjärnor över snötäckta fjäll
under gräsens flätade täcke,
under lösa, gungande tuvor
under morgonhimlens svala, gråa sky.
under mossornas multnande skogar,
under skyn där stjärnor skina,
under stjärnor i himlens höjd.
Under stjärnornas glans flyger nattens dis
Under stjärnornas ögon må vi samlas till ting
Under tumlande rus och små virriga skratt
under valv där evigt unga barn av saligheten bo.
under vindfällt, torkat granris,
Ung Harald han våndas - Guds pina och död!
ung Harald är för rolös att bedja.
ur bekymrens födselvånda steg vår första jämmerljud.
ur berglandets suckande skog.
Ur de djupaste djupen jag kämpat mig hit,
ur de rötvåta skogarna hällde,
ur natten skall jag höra hans vingars sus.
ut de östliga skogarnas port.
Utan far, utan mor, utan släkt vill jag vara,
[topp]