Start | Föregående | Kolvaktarens visor | Svarta ballader | Nästa | Start
V Y Å Ä Ö 
Gengångare
Gillet på vinden
Gunnar Vägman
Gässen flytta
Gamla benkvarn, sjung för en vänlös -
Gamla stela ben vilja helst gå svalt och mjukt,
gamla vilda vilsna visor
Gammal är jag, slut är jakten,
Gasken spelman har spelat som en gud.
Gasken, spelman från Särna i Sjö:
ge ljus åt snårens natt.
ge mig vatten - ge mig ljus!
genom alla dalens snår.
genom dörren av järn skall jag blek gå ut
Genom gluggen föll stjärnljus på slitna lakan,
Genom paltorna silar sej sotblandad svett
genom ris på ljungröd hed.
genom skogen, över hedarna en snötung natt.
genom snåren dit bort där min koja står,
Genvägen tog jag över Hagberga fall,
Genvägen tog jag över Kärrmyra fall,
glad vid doft av blodets röda,
Glatt från gula lågorna
Glatt med min järnskodda tiggarstav
Glatt på din grav skall jag tråda en dans
Glatt ville jag min drömda på händerna bära
gläfsa över granen hesa skall.
gnisslande kuggar i hjulet.
God natt, du höga hem,
God natt, mitt vandrarliv,
Gosse, jag har burit älgkött
gråa, grova, lömska hundar
Gråtande, med huvudet i händerna.
gungande är hennes gång.
gungas tröttsamt genom skogens bleka ro.
gå att jaga i grumliga vågor
gå ifrån mig - Nasaré!
Gå knyt dej i skuggan, gosse,
gå minnen som gråa av drömmar dit
gå och drick en fläkt av höstens vindar,
gå ut till spel och dans som förr jag gått,
Gången varligt, talen sakta, susar sälg och sjunger pil,
går en sång över näckrossållad dy.
går en tystnad genom morgonvaknad teg,
Gäckas dig skall jag, smäda dig fritt,
göm mig - här i skrevan - göm mig!
[topp]