MALMGÅRDEN

Gäst nr 7 Anders Lindeberg

text: M.J. Crusenstolpe Anders Lindeberg född 8 november 1789. Födelsedagens och födelseårets dubbla omen - Stockholms blodbad och Bastiljens förstörande - en ödets vink, att Lindeberg skulle bliva tyranniets avsvurne fiende och frihetens oförskräckte kämpe - och han blev bägge delarna. Både som författare och medborgare tillhör kapten Anders Lindeberg Sveriges annaler. Viljans kraft och ihärdighet var den mest utmärkande, ävensom den övervägande egenskapen i Lindebergs skaplynne och drivfjädern ej mindre till företag och handlingssätt, varmed han förvånade världen, än till den ensidighet i åsikter och omdömen, som han i vissa avseenden låtit falla sig till last. Ur synpunkten av sin järnvilja var Lindeberg i oppositionens led vad Platen varit i spetsen för ministärens. Lindeberg hade från barndomen vant sig, att i den av Tredje Gustaf stiftade areopag för snillets idrotter se på en gång urbilden av den ofelbara domaren över svensk vitterhet: och en senare tids bemödanden, att från den stela formen emancipera känsla och fantasi, betraktades av honom som ett majestätsbrott av vida eftertänkligheter art än det, för vilket han själv blev sakfälld. Av sympati för den litterära penna som Kellgren och fru Lenngrens pennor frejdat, inköpte Lindeberg Stockholmsposten och fortsatte dess utgivande. I Stockholmsposten nedskrev Lindeberg sin ryktbara avhandling "Sverige 1809 och 1832", vilken sedermera särskilt utgavs som broschyr och gjorde ovanligt uppseende. Å ena sidan blev Karl Johan så förtörnad över denna uppsats, att han indrog en Lindeberg förunnad pension på handkassan, oaktat dennes både muntliga och skriftliga framställningar till statsrådet greve Gustaf Lagerbjelke om det föga kungliga i ett sådant förfarande - framställningar gjorda i så allvarliga uttryck att Lagerbjelke ansåg dem vida vägnar eftertänkligare, än det så kallade majestätsbrott, för vilket Lindeberg ett par år därefter antastades. Å den andra sidan väckte hans uppsats sådana sympatier och de bittra anfallen mot hans person sådan ovilja, att "En förening av sanna fosterlandsvänner" i Skånska Posten den 27 mars 1833 uppmanade allmänheten till en subskription för någon äreskänk åt uppsatsens författare. Lindeberg nödgades upphöra med utgivandet av Stockholmsposten som inte längre bar sig. Teatern var städse ögonmärket för Lindebergs strävanden. Han satte för densamma på spel sitt liv, gav till spillo sitt välstånd, bröt sig underbart genom hindren och uppnådde, segrande, sitt föresatta mål: konstens emancipation från makten. Det var ett storverk av enskild person med Lindebergs inskränkta utvägar. Sedan Lindeberg långliga tider skrivit om och för teatern, grep han sig an med uppförandet av en sådan. Det var i hans belägenhet ett jätteföretag, och utfördes med den förvånande ihärdighet och drift, att teaterhuset, till vars grund första spadtaget togs våren 1842, redan den 1 november samma år invigdes Nya - eller den sedermera kallade Mindre - teatern. Under den tid Lindeberg var i besittning av detta sitt erövrade konungarike, ägnade han en minnesfest åt vår store skådespelare Lars Hjortsberg, till vars ära Lindeberg lät prägla en skådepenning. Själv nödgades han kort därefter abdikera, ej blott den tron han grundlagt, men tillika äganderätten till hela sitt bo i fast och löst. Till dräggen tömde han den bittra kalken av ekonomiskt obestånds förödmjukelser. Det var så han lämnades i sticket av enskilda vänner, av politiska trosförvanter, av invånarna i en huvudstad, som har honom - och honom ensamt -att tacka för sin första prydliga privatteater. Andra skörda därav vinsten och nöjet - ansträngningarna, uppoffringarna, umbärandena tillföllo uteslutande honom. Men äran företaget är också hans och ingen annans ... Lindeberg var en av våra fruktsammaste författare och arbetade med lika mycken lätthet som flit. Hans verksamhet var outtröttlig. Under det Aftonbladets långa spalter togo hans trägenhet i anspråk, räckte hans tid icke desto mindre till att sammanskriva de värderika "Bidragen till Sveriges historia efter den 5 november 1810", och bland mycket annat den bekanta broschyren "Revolution och Republik". Som medarbetare i tidningen Dagen författade han den ryktbara uppsatsen: "Två år av konung Oskars regering". I sina levnadsvanor var Lindeberg måttlig, i sitt levnadssätt regelbunden, i sitt umgänge fryntlig och angenämt belevad. Själens mödor bräckte i förtid kroppens krafter och gåvo honom ett tiotals äldre utseende än hans levnadsår. Döden såg han med samma sinnesköld stint i ansiktet från sjuksängen, som han gjort i fält, där kulorna veno, och i häktet, då bilan blänkte. När hotande sjukdomssymptom angrepo honom sistlidna oktober månad, var hans första fråga till läkaren: om denne trodde att Lindeberg kunde uppleva sin födelsedag den 8 november? Och då läkaren därtill svarat "ja" återtog Lindeberg förnöjd: "det är blott detta jag önskar, sedermera är det mig likgiltigt". Den 12 december 1849 blev hans dödsdag, och den 20, Svenska akademiens högtidsdag, återförenades hans stofthydda med jorden. 1789, de europeiska välvningarnas födelseår, var även Lindebergs.

[topp]
[text- diktarkivet] | [tillbaks index]
[Malmgården]

[topp] | [nästa]

Låt dem ta ert huvud, det gör så gott!

Ingen nåd! Nej, låt dem ta ert huvud, det gör så gott!

År 1842 öppnades en teater av Anders Lindeberg, Nya teatern. I dag ägs den av staten - i vardagsspråk Dramaten. Före detta kaptenen Anders Lindeberg gjorde ett försök redan 1834 att öppna en teater men fick avslag av regeringen. Han skrev en inlaga till justitieombudsmannen i hårda ord riktat mot dem som avslog ansökan - det vill säga regeringen och konungen - Karl XIV Johan. Vår konungs anfader - den första Bernadotten på Sveriges tron. Det som händer nu är ett av de bisarra inslagen i svensk historia - ty Anders Lindeberg blev dömd till döden för majestätsbrott. För att sätta in det i sammanhanget pågick en kamp mellan borgerskapet med Aftonbladet som anförare och kungamakten. Det hela blev ett löjligt spel och blickarna riktades mot konungen. De styrandes plan var att Anders Lindeberg skulle begära nåd - men - Anders Lindeberg var konstnär - en konstnär har sina principer. Anders Lindebergs ord: "om rättegången avgöres till mitt fall, så skall mitt huvud falla, ty nåd skall jag varken begära eller mottaga. Jag har visserligen hos eders majestät begärt tillåtelse att anlägga en teater för att på den uppföra skådespel, men med min person och min heder skall intet skådespel drivas och lag och domaremakt ej genom mig förvandlas till en fars. Jag har redan nämnt, att proceduren mot mig är stridande mot grundlagen, dess fullföljd skulle vara en dödsstöt däråt. Är avsikten att giva denna dödsstöt, så skall jag icke hindra den. Jag är då ett verktyg i en högre makts händer och skall gå, dit hon kallar mig." Borgerskapet stod bakom Anders Lindeberg och yttrade följande klassiska citat: "Låt dem taga ditt huvud, det gör så gott, så gott". Gustav III blev skjuten - han hade låtit avrätta Hästesko. Gustav IV Adolf blev utslängd ur landet av officerarna. Karl XIV Johan måste lösa upp knuten. Och - för att högtidlighålla den 20 oktober, tjugofjärde årsdagen av sin landstigning på Sveriges jord - utlystes allmän amnesti för politiska förbrytelser. År 1842, som nämnt, anlades Nya teatern.Denna gång utan att be om lov.

Ett afhuggit hufvud är en rund kropp

Gjuter man mitt blod på Schavotten, så skall det stänka omkring Sveriges gränser, dess droppar skola brännande träffa hvarje Svenskt öga, fjällen skola falla derifrån, och i samma stund skall hvarje Svensk hand vara fri.  Ett afhuggit hufvud är en rund kropp, och I skolen snart märka, att thronen vacklar på denna grund, liksom lyckan på sitt klot. I skolen nödgas afslå flera, på det hon måtte stå jemt. Men de skola skakas derunder, och I skolen, bleke och bäfvande, falla derifrån. Nu skola de växa till jettestorlek; deras brustna ögon skola skjuta ljungeldsflammor; deras blodiga hår skall förvandla sig till ormar, för hvilkas hväsande Ni förgäfves skolen söka skyla er ... Men på dessa fallna hufvuden skall det tacksamma fäderneslandet fästa en Borgarkrona, och ur dess spillda blod skall frihetens träd uppväxa.  Frågan är således endast om: när skall jag dö? I anseende till åtskilliga ekonomiska arrangementer önskade jag, att därmed kunde dröjas ungefär två månader, t e x till den 8 november, som är min födelsedag ... Jag anhåller emellertid att med det snaraste få veta dagen, då man skall taga mitt huvud, som, fallet för bilan, skall, det vet jag, bli gagneligare för fäderneslandet än sittande på mina skuldror.  Anders Lindeberg

Det är rätt, kapten...

Det är rätt, kapten, ingen nåd! Nej, låt dem ta ert huvud, det gör så gott, så gott!"  Enligt traditionen - Per Götrek - Kommunistiska manifestets översättare.

Epilog

Sedan han gick miste om att halshuggas, har han förlorat all popularitet. Det var synd om den mannen: han kunde hava blivit någonting efter döden. Han som stod så vacker för svenska folkets imagination, är nu bara ful och ingenting mer  Carl Jonas Love Almqvist

[topp]
[text- diktarkivet] | [tillbaks index]
[Malmgården]