Operan
För mina vänner ner i Skåne
jag nu som nytt förtälja kan
att jag har sett båd´ sol och måne
i luften språka med varann.
Jag knappast kan med tanken följa
allt vad som har förvånat mig.
Jag sett Neptun ur havets bölja
med pudrat huvud resa sig.
Jag sett Cythèrens drottning fara
uti sin char, med duvor spänd,
och i sin gudom åtföljd vara
av gracer ifrån Gaffelgränd.
Jag Jofur sett - o, vilket under -
jag gudars gud fördröja sett
att krossa jorden med sitt dunder,
till maskinisten tecken gett.
Jag sett - skall man väl hålla möjligt
vad underbart som jag fått se? -
jag havsdjur sett, som ganska löjligt
ha svingat om i stor panjé.
Jag sett i åtskild art av kläder,
men uti lika takt och språng,
en flod, sex lekar, fyra väder
och åtta löjen på en gång.
Jag alla plågor sett sig röra
i sidensars av högsta glans,
förtvivlan kaprioler göra
och sorgen bryta ut i dans.
Jag sett hjältinnor ganska noga
på tid och tecken giva akt
att utur världen sig förfoga
och ge upp andan efter takt.
Jag drakar sett från luftens rike
helt spaka uti flickans spår.
Jag dolkar sett förutan like
som dödat, utan att ge sår.
Jag sett Roland sig utbrott giva
av all sin styrka, all sin kraft
att stora träd ur jorden riva,
som där aldrig fäste haft.
Jag sett bland eld och rök och fasa
tartarens fruktansvärde drott
med avgrundsandar gruvligt rasa
att bryta ned ett pappersslott.
Jag sett en dans på bästa viset
av skuggor, ganska kroppsliga,
och fyra steg från Paradiset
en bal paré av djävlarna.
Jag sett Olympen uti fara
att störtas till vår jord i hast
och själva Jofur häpen vara
blott för ett enda rep, som brast.
Jag sett Diana tröttad lända
från jorden med sin jägartropp
och jägarn sen vid pjäsens ända
utav sitt villbråd jagas opp.
(1792)
|