| Kungen (Jean-Baptiste) - En av Napoleons marskalkar |
| Drottningen (Desiree Clay) En av Napoleons fästmör |
[Bonaparte från soldat till förste konsul]
[Esaias Tegnér Hjälten]
[Esaias Tegnér länkar]
| DAGENS VISA: http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm |
[Skillingtryck och gamla visor]
[Portal Dagensvisa] | [Visornas hemsida]
[topp] | [till dagens visa 2002]
text Download Real Audio |
| Dagens visa 2003 januari 16 |
They're Coming To Take Me Away Ha Haaatext: Napoleon XIV Remember when you ran away And I got on my knees And begged you not to leave Because I'd go beserk Well You left me anyhow And then the days got worse and worse And now you see I've gone Completely out of my mind And They're coming to take me away Ha haaa They're coming to take me away Ho ho hee hee ha haaa To the funny farm Where life is beautiful all the time And I'll be happy to see those nice young men In their clean white coats And they're coming to take me away Ha haaa You thought it was a joke And so you laughed, you laughed When I had said That losing you would make me flip my lid Right? You know you laughed I heard you laugh. You laughed You laughed and laughed And then you left But now you know I'm utterly mad And They're coming to take me away Ha haaa They're coming to take me away Ho ho hee hee ha haaa To the happy home with trees and flowers and chirping birds And basket weavers who sit and smile and twiddle their thumbs and toes And they're coming to take me away Ha haaa I cooked your food I cleaned your house And this is how you pay me back For all my kind unselfish, loving deeds Ha! Well you just wait They'll find you yet and when they do They'll put you in the A.S.P.C.A. You mangy mutt And They're coming to take me away Ha haaa They're coming to take me away Ho ho hee hee ha haaa To the funny farm where life is beautiful all the time And I'll be happy to see those nice young men In their clean white coats And they're coming to take me away Ha haaa! To the happy home with trees and flowers and chirping birds And basket weavers who sit and smile and twiddle their thumbs and toes And they're coming to take me away Ha haaa! To the funny farm where life is beautiful all the time And I'll be happy to see those nice young men In their clean white coats |
[topp] | [till dagens visa 2003]
[Bonaparte från soldat till förste konsul]
[Esaias Tegnér Hjälten]
[Esaias Tegnér länkar]
Dagens visa
|
Esaias Tegnér länkar
|
|
Bonaparte ställdes i spetsen för italienska armén; Jourdan behöll överbefälet över Sambre- och Maas-armén. Moreau sattes till befälhavare över Rhen-armén. De tre huvudarméerna, skulle från Italien och Tyskland angripa österrikiska monarkien, förena sig vid utgången från Tyrolen och i gradvis ställning rycka emot Wien. Direktorium gav general Hoche befälet vid Atlantiska havets kuster och uppdrog åt honom avslutande av kriget i Vendée, mot kontrarevolutionärerna. Den 28 messidor avslutades det borgerliga kriget. Nya segrar förökade de av italienska armén redan utförda underbara bragderna, och betryggade Italiens erövring. Italienska armén fullbordade i Europa franska revolutionens verk. Fredligt och fritt i det inre, hade Frankrike ernått sina naturliga gränser och var omgivet av unga republiker, vilka, såsom Holland, Lombardiet och Ligurien, beskyddade dess sidor och utbredde dess system i Europa. Men läget förändrades mycket genom valen av år V (maj 1797). Dessa val, som på ett lagligt sätt införde rojalistpartiet i den lagstiftande kåren. Majoriteten inom lagstiftande kåren kastade sig med skicklighet över de allmänna behoven: den påyrkade en oinskränkt tryckfrihet, som tillät tidningsskrivarna att angripa direktorium och att bereda allmänna meningen på en annan styrelse; den uttalade sig för freden, som medförde republikens avväpnande, och slutligen för sparsamhet. Bonaparte hade med orolig blick följt de händelser, som förbereddes i Paris. Bonaparte hade lovat direktorium i händelse av verklig fara sin armés understöd. Bonaparte sände Augereau till Paris, med adresser från hans trupper. "Darren rojalister! från Etsch till Seinen är det endast ett steg. Darren! edra synder äro räknade, och lönen därför bära vi på våra bajonetter! Förbittring hava vi sett att rojalismens stämplingar vilja hota friheten. Vi hava vid de för fäderneslandet fallna hjältarnas skuggor svurit konungadömet och rojalisterna ett oförsonligt krig. Dessa äro våra, dessa äro edra, dessa äro fosterlandsvännernas känslor. Må rojalisterna blott visa sig, och de skola i samma ögonblick hava upphört att leva!" Morgonen den 18 fructidor inryckte de omkring Paris förlagda trupperna under Augereaus befäl in i staden. Rojalistpartiet led ett nederlag. Den revolutionära styrelsens återkomst, ehuru något förmildrad, ställde de fordna priviligierade stånden utom samhället; de edsvägrande prästerna blevo ännu en gång deporterade. Direktorium uppnådde vid denna tidpunkt sitt maximum av makt och hade en tid bortåt inga fiender under vapen. Utan finanser, utan något parti i det inre, utan något annat stöd än hären, och utan annan glans än den fortvaron av dess segrar förlänade detsamma, var direktorium å sin sida ur stånd att kunna ingå på en allmän fred. Det hade förökat missnöjet genom införandet av vissa pålagor, och genom statsskuldens nedsättande till en konsoliderad tredjedel, som ensam var betalbar i penningar, varigenom räntetagarna blivit ruinerade. Det måste hålla sig uppe genom kriget. Den ofantliga massan soldater kunde icke utan fara avskedas. Oberäknat att direktorium därigenom hade berövat sig sin kraft och överlämnat Frankrike åt Europas misskund, skulle detta hava varit ett företag, som endast i tider av det djupaste lugn och under en stor utveckling av arbete och välmåga låter utföra sig utan skakning. Direktorium drevs av sitt läge till infallet i Schweiz och till tåget till Egypten. Bonaparte hade emellertid återkommit till Paris. Italiens besegrare och fastlandets fredsstiftare hade blivit mottagen med en å direktorii sida tvungen, men av folket djupt känd hänförelse. Bonaparte avreste den 30 floréal år VI (19 maj 1798) med en flotta av 400 fartyg och en del av italienska hären från Toulon, och styrde kurs på Malta, som han intog, samt for därifrån till Egypten. Bonaparte hade i Orienten, genom sin bror Lucien och några andra vänner, erfarit skeernas tillstånd i Frankrike och direktorialregeringens förfall. Hans tåg hade varit lysande, och han hade gjort sig till herre av övre och nedre Egypten. Bonaparte kvarlämnade general Kleber och såsom triumfator, skyndade han till Paris. Bröderna Bonaparte, Lucien och Napoleon satt till häst, dessförinnan hade de blivit motarbetade och utkastade av Femhundramanna-rådet. Lucien: "Medborgare-soldater, presidenten i de Femhundrades råd förklarar eder, att det ofantliga flertalet inom detta råd i närvarande ögonblick hålles i skräck av några med dolkar beväpnade representanter, som belägra talarestolen, hota sina medbröder med döden och avtvinga dem de förskräckligaste beslut! General och soldater, och alla medborgare, skolen erkänna endast dem beträffar vilka komma att kvarstanna i Orangeriet, så låt utdriva dem med våld. Dessa stråtrövare äro icke längre folkets representanter, utan dolkens. Napoleon: "Soldater, jag har fört eder till seger, kan jag räkna på eder? (Ja, ja, leve generalen). Soldater, man hade anledning att tro, att de Femhundrades råd skulle rädda fäderneslandet; i dess ställe överlämnar det sig åt söndringar; uppviglare söka att upphetsa det mot mig! Soldater kan jag räkna på eder? (Ja, ja leve Bonaparte!) Nåväl, jag skall bringa dem till förnuft." Han gav nu genast några kringstående högre officerare befallning att låta utrymma de Fem-hundrades sal. "I general Bonapartes namn förklarar jag den lagstiftande kåren upplöst; må alla välsinnade medborgare avlägsna sig. Grenadierer, framåt!" Klockan halv 6 den 19 brumaire år VIII (10 november 1799) fanns det icke vidare någon riksförsamling. Bonaparte blev förste konsul, och riktade nu hela sin uppmärksamhet på republikens inre välmåga och på maktens organisation. De fordna priveligierade av adeln och prästerskapet hade åter inträtt i staten, utan att likväl bilda särskilda samhällsklasser. De motspänstiga prästerna kunde, mot avläggande av en lydnadsed, utöva sin gudstjänst och erhöllo sin avlöning av styrelsen. En amnesti hade blivit utfärdad till deras förmån, som voro förvunna till emigration, och det återstod numera utom Frankrike endast de, som orubbligt förblevo fästade vid pretendentens familj och anspråk. Fredsverket var fullbordat. Bonaparte, som visste att det säkraste medlet att behärska ett folk bestod däri att föröka dess välmåga, sökte nu på allt sätt befordra industriens utveckling och gynnade den så länge avbrutna yttre handeln. Med sina politiska bevekelsegrunder förband han även högre syften och fästade sin ära vid Frankrikes lycka; han genomreste departementerna, vilkas förvaltning han skickligt inrättade, lät gräva kanaler och hamnar, bygga broar, iståndsätta vägar, uppföra monumenter och mångfaldiga samfärdselanstalter. Han eftersträvade isynnerhet att framstå som privatintressenas beskyddare och lagstiftare. Civil-, straff- och handelsbalkarna, vilka han lät utarbeta antingen vid denna tidpunkt eller något senare, fullbordade i detta avseende revolutionens verk och ordnade nationens inre tillvaro på ett med dess verkliga tillstånd i det närmaste överensstämmande sätt. I trots av den politiska despotismen ägde Frankrike under Bonapartes välde en borgerlig lagstiftning, som var vida överlägsen alla de övriga europeiska samhällenas, vilka jämte den oinskränkta styrelsen, till största delen bibehöllo medeltidens borgerliga tillstånd. Den allmänna freden, den gemensamma fördragsamheten, ordningens återvändande och förvaltningssystemets skapande gåvo republiken inom kort ett annat utseende. Civilisationen utvecklade sig på ett utomordentligt sätt, och konsulatet blev i detta hänseende, fastän i stegrat mått, vad direktorium hade varit från sin början ända till den 18 fructidor. |
