LÄNK: Monica Zetterlund

[Marlene Dietrich] | [Zarah Leander]

[Alvestabanevisan] | [Berättelsen om de oskyldiga gatstenarna]


[topp]

LÄNK: Marlene Dietrich

[topp]

LÄNK: Zarah Leander

Midi: Ctrl-F Sök Zarah

Nur nicht aus Liebe weinen Es ist ja ganz gleich, wen wir lieben, und wer uns das Herz einmal bricht. Wir werden vom Schicksal getrieben und das Ende ist immer Verzicht. Wir glauben und hoffen und denken, daß einmal ein Wunder geschieht, doch wenn wir uns dann verschenken ist es das alte Lied: Nur nicht aus Liebe weinen, es gibt auf Erden nicht nur den einen. es gibt so viele auf dieser Welt ich liebe jeden, der mir gefällt ! Und darum will ich heut’ Dir gehören, Du sollst mit Treue und Liebe schwören, wenn ich auch fühle, es muß ja Lüge sein, ich lüge auch und bin Dein. Wir kamen von Süden und Norden mit Herzen so fremd und so stumm so bin ich die Deine geworden und ich kann Dir nicht sagen warum. Denn als ich mich an Dich verloren, hab’ ich eines anderen gedacht. So war die Lüge geboren schon in der ersten Nacht. Nur nicht aus Liebe weinen, es gibt auf Erden nicht nur den einen, es gibt so viele auf dieser Welt ich liebe jeden, der mir gefällt ! Und darum will ich heut’ Dir gehören, Du sollst mit Treue und Liebe schwören, wenn ich auch fühle, es muß ja Lüge sein, ich lüge auch und bin Dein.

[till dagens visa 2002] | [till dagens visa 2001]

[Alvestabanevisan]

[Berättelsen om de oskyldiga gatstenarna]

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm

[topp] | [till dagens visa 2001]

Dagens visa 2002 oktober 4

Alvestabanevisan text: "en banvakt i Småland" noter: Svenska Folkvisor, Prisma, 1975,1981 samlade av Ragnvald Hedemann och Finn Zetterholm Visan handlar om C. Alfred Gardell Jag är född i en hydda vid Landvetters by och där had´ jag båd´ syskon och mor och där levde jag lycklig och nöjd med min lott fastän den var nog ringa ändå. Min fader han dog i mina spädaste år men jag minnes nog honom ändå. Sen for jag ut i världen vid mitt femtonde år för att pröva och vinna lyckan svår. Sen har jag arbetat på järnvägar hela Sverige runt, men har inget kunna spara ändå, nog kan det vara roligt så länge man är ung fastän arbetet det är mycket tungt. För det mesta har jag varit i tunnlar och i berg och det arbetet suger ben och märg, men dagen den har gått med munterhet och sång fastän den var över tio timmar lång. Vi voro tre kamrater som från Gällivare for, och till Alvestabanan vi kom, och där fick jag arbete för en tunnel var i gång, den var tvåhundrasjuttio meter lång. Två entreprenörer de drev oss fram med fart igenom berget det gick båd´ natt och dag, avlöningen blev ringa den delas av vår bas, för det mesta de själva skulle ha. Men när det hade knogats i tunneln ett par år, det blev skärning men den blev lika svår. Det var ruskigt att arbeta, det sa vi en och var men Lindström svarade det ingen fara var. Han kände nog sig säker på slänten där han stod utav skärningen, som var av berg och jord. Han behövde ej arbeta, därtill var han för god så länge hans arbetskraft av trettio man bestod. Det var den sjunde april om aftonen nittonhundratvå när vi då uti arbetet stod, på Lindströms ord vi trodde det ingen fara var men ej raset en timma hade kvar. Raset kom så hastigt som blixten ilar fram och vi arbeta under nio man. En kamrat blev krossad och jag ej undan hann och en tredje blev skadad i en hand. De övriga kamraterna blev slagna av skräck och mina ben var av stenar övertäckt. Dock jag blev snart framdragen, men dock så illa klämd, och så till staden med en skjuts jag blev sänd. På lasarettet fick jag ligga närmare ett år för min skada den var nog ganska svår. Mitt högra ben blev krossat det vänstra var utav på två ställen men det fick jag ha kvar. Nog är det svårt bli skadad som jag i livets vår för min ålder var blott fem och tjugo år. Men jag dock ej är sorgsen, är bäst att vara glad så går tiden fort och så går dag för dag. Jag kom från lasarettet, till Göteborg jag for och till järnvägsdirektören jag gick. Och jag sporde honom hövligt om plats jag kunde få som stationshjälp vid Alvesta-Borås. Men svaret det fick jag på herremannased och det kan ni nog tänka hur det blev. Ni har arbetat hos Lindström, jag har ej plats för er, nå´n försörjning det får ni inte här. Vi fattiga arbetare få jämt i sticket stå och hur det är kan jag inte fullt förstå. Nog kunde det väl ändras att lotten lika föll om blott vi hade mod och så vi sammanhöll. Nu slutar jag en visa min första som ni ser för jag har ingenting att skriva i den mer, för min hand och min penna den börjar bliva tung och jag ändar nu för denna gång min sång. Raset inträffade utanför en tunnel vid Aplared och mannen hette Karl-Adolf Gren, född 17/5 1880, död 7/4 1902

[topp] | [till dagens visa 2002]

Dagens visa
2001 nov 4

Crusenstolpeska upploppet text: Didrik Menschenschreck källa: M. J. Crusenstolpe, af Arvid Ahnfelt, Haeggström, 1880 Ställningarna hafva ramlat, men förhållandena stå likväl kvar. Anspelar på det Crusenstolpska favorituttrycket: Ställningar och förhållande.

Magnus Jacob Crusenstolpe

Sabla ner packet! Karl XIV Johan

Om Braheväldet och Sabla ner Packet

Ture Nerman daterar den politiska arbetarrörelsens födelse (lika med socialdemokratin; som parti 1889) till denna nedan redovisade händelse i bokfilmen Svensk Arbetarrörelse 100 år (1838-1938). Berättelsen om de oskyldiga gatstenarna. En dov jäsning härskade i huvudstaden. Den förhatlige Crusenstolpe hade äntligen fått skörda den lön, han längesedan förtjänat för alla de gemenheter han skrivit mot de förnäma och statens yppersta; den goda munsjören hade måst krypa in i en liten kammare med järngaller för fönstret, att undergå en välbehövlig kur för fingerklåda. Och "välbekomme!" sade jag. Men en hel hop illasinnat folk ströko omkring och mumlade i gathörnen, rynkade ögonbrynet och svuro sinsemellan ve och förbannelse över de högtuppsatta domare, som haft det patriotiska kurage att ge den arge skälmen bot för sot. Stockholm vart vittne till den nattliga katastrofen i Ålandsgränd av den [1838] 20 juni,  detta fasansfulla utbrott av en tygellös pöbelyras lika blindvis för människosläktets heder finnas få motsvarigheter i hela historien, och som i våra hävder skall göra en bedrövligt märkvärdig epok. Gatstenarna, detta oskyldiga, fredliga och gagnerika mojeng för kommunikationen, trafiken, livet och omsättningen i en stad, upprivna med vilddjurs raseri och gjorda till improviserade verktyg för våld och excesser; elva fönster inslagna, sönderkrossade, massakrerade, och en hög herres prunkande och dyrbara gemaker därigenom blottställda för en fuktig nattvinds menliga inflytande; hela kvarter genljudande av de splittrade glasrutornas hemska klang, blandad med stojet av rusiga upprorssånger och de svartaste anatemer; se där en skräckscen, som man knappast skulle ansett möjlig i våra upplysta tider, och som bevisar till vilka ytterligheter i överdåd och ursinnighet även en annars foglig människomassa genom omständigheter och förhållanden kan förledas, och hur nödvändigt det därför är i ett väl ordnat samhälle, att oavlåtligen hålla henne tummen på ögat.

Crusenstolpe blev dömd till tre års fästning, för majestätsbrott, en politisk dom, som upprörde stora delar av Stockholms innevånare. I själva templet ljödo ord, som ansågos lämpade efter den allmänna sinnesstämningen mot juryn, och 3:dje böndagen hördes i storkyrkan psalmen nr 312 avsjungas, såsom predikstolsvers. Den lyder: När du på samvete och ed, Skall sanning uppenbara, Till orätt dom då ej förled, Räds att bedrägligt vara; Ty helig, helig Herren är, Och den som falskt vid honom svär, Kan icke bli ostraffad. Om du med uppsåt sanning döljt, Och en oskyldig fäller; För vad du har i mörkret höljt, Gud dig i ljuset ställer - Gud låter icke gäcka sig; Han ser dig, han skall döma dig: Var redlig eller bäva.

[topp]

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm