Petra Johann
text: Margareta Kjellberg
egen tradition
Källa: Visan vi inte minns,
Sveriges Radios förlag,
1980 (noter)
Min klagan ja velle besjonga,
men ja vet inte rätt om ja kan.
Mina tankar de bliva så tonga,
när ja tänker uppå Petra Johann.
Han va snäller å god
när han gav mä sitt ord,
men så kom han till en handelsbod.
På den tia då var vi så onga,
ja va fjorton å femton va han.
Å våra hjärtan de kändes så tonga,
när som Petra Johann se te stan.
Å hans kind va så våt
å så skildes vi åt,
å ja gråt, å ja gråt, å ja gråt.
Men när året va gånget te änna,
då kom Petra Johann te en tett.
Å de stod knappt te å känna igen´a,
så fin å finurlig han ha blitt.
Med en klocka så stor
å tunnbottnade skor
å paraply å galoscher å så.
Å så bjöd han mä ut å promenera,
på kvällen när som de blev skumt.
Å vi gick där ut å spankulera,
å han kysste mä så gruveliga ömt.
Skriv nån gång, sa han så,
men på brevet ska stå
till högädle herr Pettersson uppå!
Å ja skrev la fastän skrifta va dålig,
ja skrev te min lillaste vän.
Å ja gick där å vänta så tålig,
men aldrig så skrev han igen.
Å ja skrev än gång te,
å ja pränta å be,
och ja grät, men va hjälpte la de.
Å när året var gånget te änna,
å han varken kom eller skrev.
Då grät ja på nytt ena vänna,
där ja gick uti markera å drev.
Men så tänkte ja så,
te mi vän ska ja gå,
han ä la väl trogen ändå.
Å ja fick åka med bodtorpakusken,
å han körde meg te ena bod.
Å där stod mi gösse inför disken,
så fin och finurlig må I tro.
Å en jungfru så grann
med krusiluller å bann,
stod å smila så rart mot Johann.
Å ja stod där å bliga å bliga,
å tåra ho trilla å rann.
Å ja tänkte, ja väl te å gå
för å inte genera Johann.
Men så gick ja dock fram,
trots heder och skam
å spotta å sade, tvi skam!
Men sen så sa ja så milt som ja kunde,
nog ser ja di jungfru ä grann.
Må vår Herre din lycka bekomma,
men de ä synd om dig stackars Johann.
För du har glömt dina ord
å den ed som du svor,
å de ord som du talte med din mor!
Å alla flicker som nu äre onga,
ja eder blott varna nu vill,
att ni ska akta er för såna dära
som står i bora å vrånglar me sill.
För en pepparkadett,
han bryter så lätt
ja han bryter sin trohet så lätt.
|