Föregående | C D V W Å Ä Ö  | Nästa | Start
Amaryllis
Ack herre, tyngst av allt det är
Ack nej, du Kersti, stackars tös,
Ack, hoppet om en egen härd
Ack, men i de öppna såren som av eldrött järn det sved:
Ack, mina vers ej tycktes
Ack, Stenbock behöver ej veta mer.
Ack, tiden är av en så trumpen ton,
Ack, tungan var ännu bunden
Adjö då, tråkige herr moralist!
All världen förglömde de kära,
Alla Wittstocks genljud vakna,
Allena vid svarvstoln han sitter.
Allenast tvenne -- översten och prästen.
Allt annat i livet betydde nu föga.
Allt djupare på torget
Allt från den höge med ett blodigt kyller
Allt förvirring är och häpnad.
Allt mattare skenet sig göt från spis,
Allt närmare kom en ung bataljon.
Allt sjöd och spelte som en vårlig flod.
Allt större ringar vidga sig i hast.
Allt var förträffligt och vist och stort,
Allt var sig likt, blott ännu mera roligt.
Allt återfinns, ända till bössans spik --
Alltnog -- vid Herrans starka hand
Alltså mot nord! Han skall nu vända dit
Allvarlig karolinsk kaplan,
Amarant bak atlasmasken
Amaryllis
Amfion, skeppet, där han drömt och tänkt,
Amfion, vackra båt, som gett beskärm
Andades sin sista doft,
Annars gå vi till Oranien,
Anser båta mer än krig.
Aska varde varje lämning
Atlantikan kom till korta.
Att akta våra skär.
Att allt går väl. -- Han kysser kungens hand,
Att be om slut på vad hon påbegynt.
Att bestyra och bevaka
Att bland troféerna den bästa dock är freden.
Att blåsa på krigets slocknande härd
Att bygga hjonelag.
Att bära sin herre framåt.
Att det kära stoftet värna
Att det är han, som råder här.
Att dig i fönstret jämt vid läxan finna.
Att döda och dö är hans gärning,
Att dölja helga kärlens glans
Att festens början bida
Att för ert nya slott
Att förblekna kring ditt gyllne hår.
Att först så där av bägarn blåsa skummet,
Att förstöra landets ro.
Att gå till sådan gärd
Att han ser andar -- ja, så säger mor --
Att hon far för alltid bort.
Att hon reser bort för alltid,
Att hälsa kurtisaner och prinsessor.
Att hämnas en gång på den lede
Att i afton Gustavs dotter
Att jag får se mig än en gång
Att kopparbiten, som i går
Att köpa till vårt bo
Att leva fritt hos adligt övermod,
Att lyfta Sverige till den rang, det ägt,
Att med balsam läka såren --
Att minnenas tempel värja.
Att möta än en gång den övermakt,
Att namnets klang var en annan,
Att pejla, forska och fråga,
Att på större skådebana
Att rädda blott en sak.
Att rädda, om ej mer, vårt självbestånd, vår ära.
Att segra, segra i dagens kamp
Att sjunga utanför, trots strängt förbud?
Att skåda räddaren från Nord
Att striden följa från en havsörns bo.
Att stöda en vacklande krona
Att svara på förmått,
Att sänka er hjässa.
Att tacka och att prisa
Att till kvällens upptåg finna
Att träda drömmen för nära.
Att visa eder, huru kär
Att väcka de flydda tider:
Att vägra förlikning med Antikrist,
Att värna sin ärvda grund,
Av bussar väl tjugotusen.
Av cimbrer och göter kring världen --
Av dagens ämnen för blygd och sorg,
Av de drag, där eld och snille
Av denna yra, som ej ände tog.
Av dessa stora ögonklot.
Av druvans gyllne blod,
Av drömmarnas förtrollning,
Av första frostens andedräkt berörda.
Av gamla stammen finnas kvar
Av gamle fader Lars,
Av genljud skalv,
Av gloria liksom ett skimmer på pannan.
Av glädje varmt förklarad gick
Av grace och kvickket, levnadslust och mod
Av Gustavs rådighet och Gustavs flotta...
Av gårdagens stolta kaross,
Av hans berömmelses monument,
Av honom fick tanken sin högtidsskrud
Av hornskall från grinden.
Av hundra armar fattad,
Av häpen vördnad stod min mun på glänt,
Av järnmännens rasslande bölja.
Av klenmod i oändlighet förstorad:
Av kraft och bergfast hopp,
Av kärlek och av tro:
Av landet, han drog ut ifrån,
Av ljuvlig oro brunno då
Av mark för skördegull.
Av mig och av oss alla
Av mina fjät på öde torg
Av nattens svalka och vårens drömmar.
Av posten bragt på särskild anbefallning.
Av prunkande spiror ej stått till att bärga.
Av rättarsvärdet på Linköpings torg
Av rönn och fläder.
Av saftig färg och levande plastik.
Av segel vitnar det vid Aspö skär --
Av sjuttonhundranittitalets dankar.
Av skum och blod betäckt,
Av Skånes våta lera
Av Smålands raggiga bockar.
Av snöfällen täckt.
Av sorg och allvar i blandning.
Av strålande förtjänster, dunkla lyten:
Av svaghet omkull på marken.
Av svensk och kärnfrisk fur
Av Sveriges unga, segerstolta folk
Av två drabanter ledes
Av vänners och fienders blickar.
Av ålder grå,
Av ångest de späda hjärtan
Av ångest jag tappade bardisanen
Av ägodelar var den ju,
Av älskad husbondsläkt.
Av ärlig Dannemoraätt,
Av Östgötabygdens öga,
Avgjord vän av motsatt tro,

[topp]