Föregående | A B C D E F G H I J K L M N O P R S T U V W Å Ä Ö
| Nästa | Start
|
Lützen |
Larmet lockat ut från båln, |
Ledsagades han till kung Fredriks borg. |
Ledsagar Kristina till sorgklädd sal |
Lik källan, som sjuder vid Heklas fot, |
Liksom en kattlo hukad till språng, |
Liksom en skjuten pil, |
Liksom ett lejon, sen det märkt på prov |
Liksom fordom på Endymion |
Liksom från tingens sanna gestalt |
Liksom förr, då hjälp och frälsning |
Liksom förr, då österrikarn |
Liksom förstenad man ofta stod |
Liksom hjärtestänk i stoft. |
Liksom hon tvättade någonting -- |
Liksom i vintras aldrig smällt |
Liksom till tävlan hon manade ut |
Liksom ur förborgade rötter |
Liksom vid hans knä vi suttit |
Likt Enigheten och Zemire i brand, |
Likt fjärran toners brus det ännu gnyr |
Likt hagel det smattrar mot harneskplåt, |
Lilje från sitt granna, rika |
Liten Karin lyssnar tyst därpå, |
Liten Karin, unge kungen ber dig: |
Liten Malin, blåögd fröken, |
Ljuder klart hos järnet och hos stålet. |
Ljöd klar tillbaka ur rök och kvalm, |
Ljöd språket älskat som aldrig förr. |
Lutan lagd på silkesstickat knä, |
Lyckan guld och byten gav, |
Lyckans svurne följesvenner, |
Lycklig den, som gick förut! |
Lycksaliga suckar blott stego |
Lyss: Upp, Amaryllis! Förtrogen |
Lyssna! Månn' i fjärran väckes |
Lyssnande han såg sig om. |
Lyst för dem vid festpokalen |
Lützen |
Låg i vägen mellan dem. |
Låg uti en snabb signal. |
Låg, plaskande sakta, en julle |
Långt bortom Volgas breda älv |
Långt hän i dunkel skog. |
Långt inifrån tysta salar |
Låt henne komma! Gud är tillstädes. |
Låt oss älska blott i vårens ljusa natt! |
Låt steglen sända sin vålnadskär! |
Lägga i den ungas händer |
Lämnat lika starkt ett eko kvar! |
Längs varje dikesvall, |
Längst ute, som ett rött fyrverkeri, |
Lärkans sång sig överbjuder, rosen glöder mer än förr, |
Lät bränna papperen i fältkansliet. |
Lögn -- idel lögner så långt han minns: |
Lösa in en gammal gäld. |
Lövskog doftar invid vattnets bryn. |
Lövstad över insjön såg, |