Föregående | A B C D E F G H I J K L M N O P R S T U V W Å Ä Ö
| Nästa | Start
|
Vapenbröderna |
Vita frun |
Vad allting kostar, hon på öret vet, |
Vad annat och större hon säga vill, |
Vad bådar det, tror I? Jag tiger, jag. |
Vad dessa hovar sade, |
Vad det blev ljust! Hur kom hon över bron? |
Vad fattas folket? Tala sant! |
Vad fången leker i elfenben, |
Vad gapande luckor beständigt! |
Vad göras skulle, han gjorde i sta'n |
Vad han väl tror om den hårda näven. |
Vad hemma revs omkull. |
Vad hjälper, att Sverige nu kallas fritt? |
Vad häpna ryktet förkunnar, |
Vad höge andar verkat stort |
Vad i all världen kom åt den stränge? |
Vad jag bevarat helst. |
Vad kan det vara? |
Vad leder du där för en ömklig kamp, |
Vad menar Adam om det slag, som sker? |
Vad ni är söt, mamsell! |
Vad skada här han bragt åstad |
Vad ställning har hon? -- En assessorfrus |
Vad täck skalkaktighet, vad ömt behag |
Vad tänker han, ljuslockig körsven, på, |
Vad vill han av ödet begära mer? |
Vad ändlös rad, |
Vad, Blacken oss överger, |
Vagga utan mål en natt i vackra maj! |
Vagn och ryttare försvunno |
Vak upp, o folk, förrn det är för sent! |
Vak upp, o folk, på fördärvets rand |
Vaker upp, vaker upp, I hertigens män! |
Valthorn, tystna nu, |
Vapenbror, jag kommer snart! |
Vapenbröderna |
Vapenvakt kring hjältens lik |
Var Cronstedt fal och var Klingspor feg, |
Var den ene innesluten |
Var det första, mor dem lärt. |
Var dock vår sista svenska storhetstid! |
Var du glad för de där fåren, |
Var ej en lösen mer för dagens släkte. |
Var högmålsbrott |
Var klipparn för gammal och matt. |
Var möbel rubbad var, och i en hög |
Var segervind |
Var slocknat ut för dem! |
Var styrka, välmakt och fred |
Var tår av harm, som dess hjärta bränt! |
Var väld å färde, fick bonden ej sitt, |
Var är det folket, som övervann |
Varann att hitta på |
Varför skulle hon dem lämna? |
Varhelst han skred, |
Varhelst, som något finnes att beskåda. |
Varom hon beder. |
Vars hundra vimplar svaja framför sundet. |
Vars make icke sports, |
Vars prakt och fägring hela Rom förblända. |
Vars sextonde år gick in, |
Vart glansen i ögonvrån. |
Vart hjärta vill flyga emot. |
Vart sjätte gången vår. |
Vart smickrets flöjtton, dina skalders röst. |
Vart steg på golvet lämnar |
Vart styrde han kosan? Du spörja får |
Vart än man ser, av hjässor grå |
Vek undan för en kraftig tramontana. |
Vekligheten, flärden, övermodet |
Velat ge sitt blod för dig! |
Vem djärves att livet våga? |
Vem manar dessa dystra bilder fram? |
Vem plöjer min åker, vem sår min teg, |
Vem tar befäl över rådvill här? |
Vem tröskar och kör till kvarn? |
Vem vinner spelet? Kanske skall hans fot |
Vem vrider rovet ur härjarns grepp? |
Veteraner ärrbetäckte, |
Vi blekte hans hår. |
Vi blir i viskning varje ord förnummet? |
Vi böjde oss och gjorde bot, |
Vi dessa smygande och tysta fjät? |
Vi följa formannen långt ifrån |
Vi följt honom bland försåten |
Vi ha ju hälsan, hurtigt mod |
Vi ha troféer, fångar |
Vi hava krig. Far hem, bliv man igen! |
Vi hålla stånd! Elektriskt ordet gått |
Vi höra som sorl ur graven |
Vi i lust och nöd följt åt. |
Vi kände, att det var förbi, |
Vi läsa om konung Gösta |
Vi med den Högstes makt |
Vi med värjan salutera |
Vi möta hennes goda, svenska blickar. |
Vi sett honom öppna stigar |
Vi stanna här! så ljöd i går hans ord |
Vi stanna här. Ett tonfall, orons tolk -- |
Vi sutto där bland dystert lag, |
Vi sätta bo och köpa kon, |
Vi ta oss tjänst, så får det bli. |
Vi veta, att som karlakarl, |
Vi vilja se kuriren! |
Vi väntat här år ut, år in, |
Vi äro närmare till hands |
Vi, som för dödens närhet aldrig bleknat. |
Victoria! och Stenbock! |
Vid aderton år ren en saga, ett under. |
Vid brandens gny och brak |
Vid Coliseum nu de båda stå, |
Vid eftertruppen, där faran är |
Vid en enkel bår av eke, |
Vid ett slag av kuskens piska |
Vid fadrens bannor och hot, |
Vid Fyris bragte han allt å ban. |
Vid Fyris' lopp, |
Vid fönstret stod hon där uppenbart, |
Vid hurrande och jubel övermåttan, |
Vid Hälsingborg i drabbning |
Vid härjad härd för Sveriges son |
Vid kannans blanka rand |
Vid Katarinas hov? Nej, hellre hos de döde! |
Vid kungens sönderskjutna bår, |
Vid lampan sitter du till dager ljus |
Vid lampans flackande flamma. |
Vid lekande knäppning med handen |
Vid ljus av gryende dag. |
Vid Lützen, på bakgrund av aftonskyn, |
Vid midnatt plär gå ibland |
Vid Narva en gryningstimma. |
Vid Narva, i blixt och dunder, |
Vid nattlig vådeld ibland, |
Vid oboe, valthorn och flöjt. |
Vid orgelbrus genom domens dörr, |
Vid plötsligt minne av Cornelius Tratt, |
Vid porten stannar hon -- en plötslig lust |
Vid sista svängningen segna två |
Vid skvalpet av gungande slup |
Vid slagets oavbrutna tordönsknallar. |
Vid Slussen störtar skymmeln, |
Vid strand av Mälarsjö, |
Vid Svenska Akademiens hundraårsfest |
Vid svenska ljud Kristina Alexandra |
Vid trädgårdsgrind en kyss av Swedenborg |
Vid tusendes välsignelser |
Vid världens dom, men här i kusligheten |
Vid Värnamo på marknaden |
Vid Värnamo på marknaden |
Vid Värnamo på marknaden |
Vid ögat redan han bössan höll, |
Vill du om halsen bringa oss båda? |
Vill Gud, skall jag få se er hand |
Vill han ock se Sveriges pengar. |
Vill ögat stanna |
Vinkaskader, äreportar, |
Virad om den dödes lock. |
Visst hade jag min gång dit om igen, |
Visste nog du kom -- den trygga |
Vita frun |
Vitklädda jungfrur, stadens råd |
Wittstockdundrets återljud? |
Wittstocks, Chemnitz' segerherre, |
Wolfenbüttels segeråskor |
Vår kalk, en skänk av Carols hand, |
Vår man av obetvingligt löje livas |
Vår ovän nederlagt. |
Vår sak skall segra -- du skall fullkomna't... |
Vår sårade herre jag akta vill |
Vår tack för än en afton, ljuvligt gången |
Vår tanke till foten av skaldens stod |
Vår tappre general. |
Vårdslöst där mot pelarn lutad, |
Vårt gamla Sverige lär väl med |
Vårt ungdomsrus förbrunnit, |
Vårt öde är icke beseglat än, |
Väl har han som andra kunnat nås |
Väl härskareviljan fick makt |
Väl jag unnade en kula |
Väl ligger osådd mången teg, |
Väl möta er vid första steg |
Väl några goda mil. |
Välkommen, gossen min, hit! |
Välkommen, käre herre min, |
Välsignande sträckte han ut sin hand: |
Välsignelser, rörda böner |
Vände nu med bragders lön, |
Vännerna till riddarsaln, |
Väntande en barnflock står, |
Värdinnan -- är hon ung och vacker då? |
Värdinnan ofta sakens kärna råkar, -- |
Värdinnans hand man har till avsked kysst, |
Värdinnans öga över kretsen myser, |
Världens stolta gång därute fattigfolket mer ej rör, |
Växlande dofter luften fylla |
Vördnadsbjudande att skåda, |