Operakällaren en afton på 1840-talet
Det värdshus, där maten icke blev huvudsaken, utan snarare
ett bihang till dricksvarorna och isynnerhet till punschen, var Operakällaren.
De löner som kvitterades en trappa upp, stannade på nedre
botten, och aktörstaten hade sitt stamhåll på operakällaren.
Det berättas, att sångaren Sällström en afton,
då han sjöng Fra Diavolos parti, under en mellanakt kommit i
kostym ned i operakällaren och druckit en butelj champagne.
Förmiddagskunderna utgjordes av riktiga "nobisgubbar" som gingo
in på källaren för att taga sig en stenborgare,
en likör som hade arvsägnen för sig ända sedan slutet
av 1700-talet och påstås vara uppfunnen av hovsångaren
och hovsekreteraren Karl Stenborg, som i trettiotre år var "förste
aktör och sångare vid operan".
Likören, består av en med socker, pomeransskal, anis och
fänkål försatt spritdryck, vilken fordrar som tilltugg
en liten kryddskorpa, s. k. "källarskorpa", samt ett glas svagdricka
till nedsköljning.
Personerna på bilden:
Krieger, källarmästaren och kaptenen vid borgerskapets
infanteri, står innanför disken, mottagande betalning av en
lång herre i hatt, notarien Godenius.
I dörröppningen åt ett av smårummen visar sig
den bekante magnetisören, f. d. översten i turkisk tjänst,
Bruce Bey i full uniform med hög fez.
Längst till vänster kommer författaren G. H. Mellin.
I vimmlet syns Urboettmakaren Jacobson, känd från
slagsmålet på Malmens källare. Där den franske språkläraren
Francois som antingen berättar om sin tid som trumslagare i
Napoleons fälttåg eller prövar sin förmåga att
gala som en morgonfrisk tupp.
Planschens tecknare, Ferdinand Tollin, står vid disken
i ljus rock.
Till höger ser man i uniform polismästaren Bergman,
vilken hälsas av bankokommissarien de Frese.
Göran Boije, känd för att på stället
hava kredit för 2 rdr. banko.
Vid ett bord i bakgrunden sitter bankokommissarien Thoran, beryktad
för sin stora näsa.
Akerrén - eller som operakällarkvickheten sade -
"Åker ren och går omkring smutsig". samtalar med en utbjudare
av bensaker och annat småkrafs.
Den fetlagda figuren kändes vid namnet Tillander, handelsbokhållare.
Bakom honom, den långe, Roos. Han förekom sällan
i nyktert tillstånd.
I förgrunden framträder skådespelare Georg Dahlqvist,
lyftande på hatten. Vid bordet närmast i högra hörnet
syns professor Kraft d. y., porträttmålaren. Vid bordet
sitter också professor Limnell, dekarationsmålaren och
komikern vid kungl. teatern Sevelin. Bakom dessa, han som hänger
upp hatten är skådespelaren Ludvig Deland, son till balettmästaren
Louis Deland.
Vad hände senare i tecknaren Ferdinand Tollins liv?
Tollin hyste ett djupt hat till procentare och 1845 gav han ut en broschyr
med titel Hjelpreda för lånesökande av J. L. Nygren.
Boken är i mycket litet format och på omslagets båda
sidor försedd med en figur i svart, porträtt av någon då
bekant ockrare. På titelbladet synes blodiglar i en burk. Innehållet
är en förteckning på ett stort antal personer vilka utpekas
som procentare. Behållningen av bokens försäljning skulle
tillfalla sällskapet "De fattigas vänner".
Den första upplagan utsåldes snart och följdes av en
ny, men då stämdes boktryckaren, vilken uppgav författarens
namn, och Tollin drogs inför rätta.
Kärandeparten var majoren C. R. af Robsahm, vars namn fanns i boken.
Tollin dömdes den 3 juni 1845 att böta 16 rdr. 32 sk. banko,
eller undergå 14 dagars vatten- och brödstraff, och göra
major af Robsahm offentlig avbön, men den dömde flydde från
Sverige och kom aldrig tillbaka.
|