Arbetsmännens Marseljäs.

Framåt du mödans trogna skara,
som slipat tankens slöa svärd.
Må klipporna och bergen svara
vid ropet från en vaknad värld
vid ropet från en vaknad värld
Se, genom tusenårig dimma
går mänsklighetens stjärna fram,
för en föraktad nedtryckt stam,
det lyser re´n av ljus en strimma.

Framåt, I arbetsmän,
mot hjärtlös bourgeoisi,
framåt, framåt mot nidska penningmän,
och dödstungt tyranni.

Från forntid våra fäder slavat,
från släkt till släkt att samla skatt
till dem som lagar för oss stavat,
och tryckt oss ned i intets natt
och tryckt oss ned i intets natt
Vad ... skulle man ännu som fänad
sig låta fösa hit och dit,
och tigga utav bröd var bit,
i kapitalets slavtjänst tränad?

Nej, upp att stifta lag
som ger oss rätt och röst.
Framåt, framåt! Vi vaknat - det är dag -
Till kampen bröst mot bröst.

Se, skonlöst man på gatan vräker
vårt ringa bohag, maka, barn.
För tyranni´t går ingen säker,
som trampar tungt i mödans kvarn.
som trampar tungt i mödans kvarn.
Man köpslår om vårt liv, vår lycka,
och skrämmer oss på tusen sätt.
Man bryter lag och mänskorätt,
att håna, hämnas och förtrycka.

Nej, upp till kamp och strid,
för oss det heligt är.
Framåt, framåt! Mitt i den djupa frid,
man våldshand på oss bär.

Vad ... skulle vi den rätt ej värna
oss himlen gav att leva få?
När bildningens och vettets stjärna
emot oss skimrar i det blå,
emot oss skimrar i det blå,
må druckna penningslavar krypa
i stoftet för förtryckets ätt,
och äta sig i bojor mätt
- vi vilja penninghydran strypa.

Framåt, I arbetsmän,
mot hjärtlös bourgeoisi,
framåt, framåt mot nidska penningmän,
och dödstungt tyranni.

Se, majsol sina strålar sänder
ut över städer, land och berg,
och hoppet i vårt bröst sig tänder,
av ljusets flod vi dricka märg.
av ljusets flod vi dricka märg.
Och millioner skaror tåga
på denna dag kring jordens rund,
och ropa högt i denna stund,
allt medan majeldarna låga:

Giv oss vår mänskorätt,
vår stulna kraft igen.
Framåt, framåt! En damm för våldet sätt
- Framåt, I Arbetsmän.