| melodin i midi format |
 |
|
Bland de insända visorna ha naturligtvis även förekommit
sådana, som kommittén såsom medelålders män
måst rodna för och haft svårt att utgiva i tryck. I någon
mån har därtill även bidragit, att förläggaren
vägrat trycka dem på grund av deras för tryck olämpliga
innehåll. I här föreliggande visor förekomma - det
måste vi erkänna - även en del mindre vackra ord och kraftuttryck,
men som var och en torde erinra sig användes och behövdes sådana
i stor utsträckning för att klara situationer och förhållanden,
som både i och utanför arbetet förekommo på bergsresorna.
Till försvar och förklaring för att sådana stundom rent av äro av nöden må anföras ett yttrande av gamle gruvfogden Frisk från Grängesberg om takbrytningens vedermödor. Några bregselever voro i färd med att uppresa en pelarborrmaskin, som just gått omkull, och ackompagnerade sina strävanden med diverse valda kraftuttryck, då Frisk anlände till platsen och älskvärt förklarade sig anse deras hädelser ganska välmotiverade och sade: "Så som gruvkäran har e´, är e´ fäll int å unra på att dom svär iblann. Vi hadd´ fäll hännä en metodistpredikant, hette Johansson, å en dé kom fäll te mäg han å klaga på att gruvkäran svor så gali. Jaa, sa´ ja åt en, dom får löv å svära, tocke jäcklutt arbett, som dom har. Hadd´ ja tocke arbett som Johansson, skull´ int´ ja svära heller. Nääj, ja feck fäll hit en som va´ mä´ i frälsningsarmén å han skull fäll int få svära, kantänka. Å dä geck fäll te en ti. Men hur dä va så satt ja´n te å takbryta i Malingsbo, å dä sto allri på förrän han måtta gå ur frälsningsarmén." Idkerberget i augusti 1919.
|
| ----- [tillbaks] ----- |