Korpral Kanon.

Mig lyster för eder att sjunga
om gamle korpralen Kanon,
som fröjdat båd´ gamla och unga
och var just en lustig patron.
Lappskräddare till professionen
var stackaren vanför och arm
men sjöng som en lärka och tonen
klang alltid ungdomlig och varm:

"Va nötter te", sa´n
"att glo på sne", sa´n
"å ta te lip", sa´n
"för minsta knip", sa´n,
"nej morsk och kry", sa´n
"i ne och ny" sa´n
"för nöjd och gla", sa´n
"dä vill ja va!"

I Tyskland så manliga stred han
och vågade muntert sitt liv.
På sjukbädden kämpa och led han
men sjöng under läkarens kniv.
Den dag den fördömda granaten
sprang sönder helt nära invid
och dömde den käcke kamraten
till träben för hela hans liv.

"Gör ej ett grann" sa´n
"Ty Carl-Johan" sa´n
"kom till min säng" sa´n
"och trä-biäng" sa´n
"Kom och en kväll" sa´n
"Gen´ral Kardell" sa´n
"Tack och farväl" sa´n
"Du glada själ!"

Han Bolla var kärlig och trogen
snart prästen förenade dem.
En anspråkslös koja i skogen
blev så deras fattiga hem.
Där levde han lycklig som ingen
tog världen och sorgerna lätt
men Bolla för mjölet i bingen
hon kunde väl gråta en skvätt.

"Tig bara still" sa´n
"Din lipesill" sa´n
"och lär dig då" sa´n
"en gång förstå" sa´n
"min gamla tös" sa´n
"Ej hös om flös" sa´n
"men horp om snorp" sa´n
"Hör till ett torp!"

Di fingo förskräckligt med ungar
som präster och skräddare få,
men gubben var kung ibland kungar
och Bolla var katig också.
När prydd med medalj uppå brickan
han skulle till prostgården gå
med tolvskillingsedeln i fickan
att bytingen kristnader få.

"Herr prost godda" sa´n
"här kommer ja" sa´n
"min halte tok" sa´n
"slå upp din bok" sa´n
"skriv dit en ny" sa´n
"som stork från sky" sa´n
"har bragt till mor" sa´n
"så fet och stor!"

Stor lärdom hans pojkar ej brydde
mer enkelt uppfostran ej ges.
Med korsben de sutto och sydde
och lärde sig Luthers katkes.
Till var av linhåriga drängar
som lämnade barndomens dal
i stället för reskost och pengar
höll pappa ett gripande tal.

"Var kry och rask" sa´n
"din puttefnask" sa´n
"sitt pigg och lätt" sa´n
"på din lavett" sa´n
"Sy friska tag" sa´n
"var arbetsdag" sa´n
"tänk på din själ" sa´n
"Vet hut, farväl!"

Jag ofta tog vägen åt gubben
om kvällen vid vinterens tid
då ensam vid härden på stubben
han lappade byxor med frid.
Hans Bolla för himmelen mogen
re´n länge har vilat i ro
och fjärran från hemmet i skogen
ha pojkarna fästat sitt bo.

"Nej se på den" sa´n
"nu här igen" sa´n
"kanske jag får" sa´n
"en könjakstår" sa´n
"som gör så gott" sa´n
"i gammal skrott" sa´n
"men ä ej så" sa´n
"så skål ändå!"

En afton med lykta i handen
jag styrde till hyddan min gång.
Märkvärdigt, i mörker jag fann den
ej hörde jag gamlingens sång.
Därinne han vilade stilla
med halvbrustna ögon han log.
Snart fri från all världenes villa
han jollrade - i det han dog.

"Tack för god vakt" sa´n
"med Gud i akt" sa´n
"med friskt humör" sa´n
"korpralen dör" sa´n
"snart ödmjuk står" sa´n
"avlösning får" sa´n
"för Herrans tron" sa´n
"Korpral Kanon!"