Epistel #11 - Hej! sade Fredman var gång han hörde Carl Michael Bellman (1740 - 1795) Till bröderna och systrarna på Lokatten. Klingar väl på valthorn Hej! sade Fredman var gång han hörde valthorn börja skråla Corno --- och spelmän såg: världen är ej så ful, som vi henne ängsligt avmåla Corno --- med storm och våg. allt leker för vår håg, skönhet i var ögnastråla, brännvin och dubbelt öl ha vi nog, fioler på var krog. Käraste systrar uppå Lokatten, heder, tack och ära Corno --- och full musik; holländska pipor, regarnsperuker, ryssar som svära Corno --- och jungfruskrik. Den båtsman han är rik, till Dublin ska han med tjära; han där med långa böxorna står, han fick bra stryk i går. Edra markattor, stå inte där i fenstret - hut! - och kika, Corno --- bjud opp och nig! Blås, edra satar, nu blåser en, blås alla tillika, Corno --- blås som i krig! Hej lustigt! svinga dig, Anna Stina och Fredrica! Kjolarna upp, solfjädren i hand; gutår. en sup ibland. Ge fader Berg nu brännvin, han korsgeväret står och stöter. Corno --- Du raska dräng! Gräsgröna böxor, blå rock, grå väst, kors vad du är söterl --- Med gult gehäng. En hyrvagn, vänster sväng! Ser du inte kusken höter? Glasögona på näsan! Gevär! Nu balen öppnad är. Bröder och systrar, klappa med händren, valthornen de träta. Corno --- Se mamsell Spaas. Rosende röda kjortlar och blåa strumpor och fläta, Corno --- och gul karkas. Rött vin i gröna glas! Bröder, lät oss allt förgäta; sjungom om kärlek, ropa på vin! Välkommen, min cousine! Där kommer Ulla Winblad; ge rum, och korsgeväret unnan! Corno --- Blås nu med force! Ser du Cupidos altar, släpp in den dejliga nunnan, Corno --- stick om du tors! Gevären nu i kors; slå till porten, öppna tunnan! Käraste bröder, amen, gutår! Det bästa återstår.