EPISTEL #28 - I går såg jag ditt barn, min Fröja Om ett anställt försåt emot Ulla Winblad I går såg jag ditt barn, min Fröja, i Yxsmedsgränd, klädd i en svart, garnerad tröja, så snörd och spänd; en kullrig vidd av många stubbar, bjäfs och grannlåt och flärd. Men i dess fjät såg jag två gubbar med långa svärd. Hon vände sig, och floret fläkta tyst av och an; dess ögons glans så dyr och äkta bland tårar brann. Ett kvinnligt öga fullt med tårar och en darrande röst, säg mig vad mer till ömhet sårar ett manligt bröst? Från topp till tå min nymf jag granskar; bedrövlig syn! Hopknäppta sträcks två klippingshandskar med bön till skyn; dess kjortlar rycks och uret stannar, perpendikeln sprang av; och nymfen själv den krans förbannar, som Fröja gav. Du stränga makt som kärlek dödar med raseri! Märk, Ullas lilla fot sig mödar, och hon blir fri. Kring templet hennes ögon välva, där hon Themis nyss rönt, fast politiens drottar själva dess hjässa krönt. Så skynda dig att Fröja lyda; glöm avunds hand! Lät nöjets bloss din himmel pryda i Pafos' land! Gå, tänd och dela än en lusta som naturen ger liv; gråt inte mer, håll upp att pusta och lycklig bliv!