Epistel #52 - Movitz, mitt hjärta blöder! Till Movitz, när hans fästmö dog. Elegi Movitz, mitt hjärta blöder! Movitz, Movitz! Jag sett din fästmö kall och döder; grymt jag hör hur Bacchi bröder med gråt bestorma skyn. En vrider sina händer, en sitt huvud bort han vänder, ömt en annan suckar sänder, när i de sälla länder hon gömmes för vår syn. ://: Skål, Bacchi män och kvinnor! Charlotte, Charlotte bland Fröjas trogna tjänarinnor till en avund för gudinnor gjort Movitz frihet snärd. Dess ögons glans och låga, hennes fägring och förmåga, då hon sig på fältet våga under Cupidos båga, var gudars åsyn värd. ://: Som i den klara bölja du ser, du ser den ystra fisken sig fördölja och sefirens virvlar följa med tryckning upp och ner; så din Charlotte, min frände, när hon till din bädd anlände, som en fisk hon kvickt sig vände, nymfen en tryckning kände; jag sjunger intet mer. ://: Ack, för var gång jag skåda Charlotte, Charlotte hos fabrikörn, vid rock och låda, då var lördag hon bebåda var balen skulle stå! Mig tycks jag ser Charlotta med två nystan i en potta vid sin härvel stå och måtta; vips öppnas Plutos grotta! Och nymfen sjunker då. ://: Lät från din syn försvinna, Movitz, Movitz, var skymt utav din älskarinna; lät nu dina tårar rinna och ställ fioln i vrån! Fly, bror, fly Fröjas skara, och din frihet ömt försvara! Förr du snärdes i en snara, nu får du på krogen vara, nu är du fri, min son. ://: