I
Uppsala hade man på lek anställt sådana [gåsmarscher]; i medlet av Februari 1851, under de klara månskensaftnarna, kom leken till Stockholm. Ett antal lärlingar, gesäller och andra unga personer, uppgående stundom till inemot 500 man, kommo den 12, 13 och 14 på benen, i en lång rad, en och en i sänder, med exemplarisk sammanhållighet och sträng tystnad, blint lydande den förste i raden, följande honom genom åtskilliga delar av staden, ända från Götgatan på Södermalm upp till Drottninggatan på Norrmalm. Naturligtvis växte raden alltefter som den framskred och var slutligen tillräckligt lång att bilda en cirkel, inneslutande större delen av Gustaf Adolfs torg, där han tog sig en ringdans omkring Gustaf Adolfs staty, helt lusteligen. Men snart blev av lustigheten okynne och av leken oordning. Den 12 på aftonen bemärktes en lång rad av yngre välklädda personer vandra efter varandra helt sakta genom staden fram till Södermalmstorg, där den efter några hurrarop och annat okynne slutligen skingrades. Den 13 och 14 bildades ånyo dylika gåsmarscher, vilka långsamt framskredo genom åtskilliga gator, tills de slutligen upphörde under skrik och hurrarop; några stenar blevo även kastade, därav en polisbetjänt träffades och skadades. Den 15 på aftonen uppkom folksamling på Gustaf Adolfs torg, betydligare än vid föregående tillfällen. Till en början uppmanades de personer, som började bilda gåsmarsch, att därifrån avstå: somliga lydde, men de flesta visade ohörsamhet och uppstudsighet; oordningarna fortforo ett par timmar, uppenbarligen på trots. Visslingar med och utan hurrarop följdes snart av tämligen allvarsamma bemödanden att klädda personer trängde sig intill de ställen, där polisbetjäningen var sysselsatt, för att hindra denna i sin verksamhet; åtskilliga bland polisen blevo våldsamt behandlade, polismästarens uppmaning till folkhoparna att skingra sig åtlyddes icke, och slutligen infördes i högvakten vid Gustaf Adolfs torg några av de mest påtagliga orostiftarna, från vilka och stenkastning utgått. Omsider vid midnatten lyckades det polisen att skingra hoparna. Även den 16 förnyades dessa uppträden, med oljud och hurrande, på Gustaf Adolfs torg, och de bullersammes bortförande hindrades delvis genom mängden av åskådare. På Hötorget, där en större polisstyrka var posterad, blevo dock nitton personer tagna i förvar. Såväl bland folkhopen som bland polisbetjäningen erhöllo somliga smärre skråmor och åkommor; polisen hade endast batonger och begagnade dem med mycken hovsamhet. Översthållareämbetet utfärdade den 16 en kungörelse emot dessa uppträdanden, åberopande straffbestämmelse från fästningsarbete på ända till ett år, ned till böter emellan 50 och 10 rdr. Den 17 antogo oordningarna en ännu beklagansvärdare karaktär; folksamlingar uppstodo å Gustaf Adolfs torg, Malmtorgsgatan och Carl den Trettondes torg, med hurrarop, stenkastning, häktningar och kroppskador. Ena aftonen företog sig en gåsmarsch att plundra en gammal gumma, som med ett litet bord med äpplen och pepparkakor satt på en trottoar; sedan man berövat henne varor för 7 á 8 rdr. blev hennes lilla butik kullsparkad och hon själv misshandlad. En yngre, aktningsvärd medborgare, som kom i vägen för en sådan gåsmarsch, uppmanades men vägrade att sluta sig till tåget, blev av de andra överfallen och misshandlad så, att ännu flera dagar därefter hans ena hand var obrukbar. Vad som dock egentligen från början föranlät polisen att mellankomma, var väl den osed, gåsraden ganska snart började införa, att taga vägen uppför lilla slottstrappan bakom högvakten in genom västra valvet, över inre borggården och ut genom Lejonbacksvalvet. Man tyckte att om sådana tåg finge fritt taga sådana vägar och, en gång inkomna, skulle behaga stanna i stället att gå ut igen, så blev de lätt mästare av fältet. Den 18 var allt lugnt, sedan batongerna kvällen förut gjort sin stora skyldighet. Förhör och bestraffningar följde. Journal des Débats, som i likhet med alla andra utländska blad kungjorde detta nya påfund för Europa, påstod att 1,200 personer blivit häktade, men fann själv detta antal överdrivet. Konungen var under dessa orosdagar i Kristiania. |