Bild: Fritz von Dardel

Kontrasten

Text: Anna Maria Lenngren

Hilda svävar lätt i dansen,       glättig i sin vår, menlös själv som blomsterkransen,       flätad i dess hår. Ungdom ur dess ögon strålar       späd är hennes arm, liljans blyga vithet prålar       i en nyfödd barm. Liten fot, ett liv som vidjan,       spensligt, vekt och täckt; gracers gördel omkring midjan,       stegen som en fläkt ... Hennes goda tant, kring halsen       fullt sex kvarter tjock, stånkar andfådd med i valsen,       ovig som ett block. Skeppundsviktiga matrona,       skona oss, jag ber! Sänk då dessa breda rona       vid ett spelbord ner! I den vida soffan hamna!       När du dansa vill, vet, så räcka att dig famna,       inga armar till! Ynglingslöjen äro vassa,       blixtra hastigt fram: vid var skakning av din massa       föds ett epigram. Sätt dig vackert och dig svala ...       lämna dans och lek! Hellre ideligen tala       om Guds väderlek! Med din håg för denna flärden       du bedrövar mig. Kära gumma, lämna världen       förrn den lämnar dig! Låt ej dansen mer dig fresta,       som vårt löje väckt! Snusa nu och döm din nästa ...       Håll dig i respekt! (1796)

[topp]
[Anna Maria Lenngren] | [tillbaks index]
[den illustrerade visan]