| Fross-sjuk söndagseftermiddag dåsar,
ostlig vind oktobermolnen vältar, ifrån strömmen skrika tomma måsar, duggregn gatans damm till ävja ältar. |
| Jakobs klockor ringa aftonsången
och vid heligt oljud damer skynda ta ett nådeförskott för säsongen för att sedan mera städat synda. |
| Gent mot kyrkan under oprahuset
hemlös ungkarl på kaféet bolmar, ängslig, feberhet från gårdagsruset vänder tidningsblad i stora volmar. |
| Lagerträden uti regnet susa,
lagrar tobaksrökta, punschbeskänkta; dästa orgelljud från kyrkan brusa genom rutorna av gatsmuts stänkta. |
| När med orgelns ton det stämmer
halvtömt punschglas högt på brickan klirrar och ur slummern kyparn skrämmer, sträng från spiseln brons- Beethoven stirrar. |
| Hemlös ungkarl sitter purken, pirrig,
ser sin bild i takets speglande kassetter gulblek, spöklik, spräckt och virrig som en drömsyn uti russömnsnätter. |
| Sjunker samman i den gröna schaggen,
svettkal panna tager till att mulna och i hjärtats väggar gamla taggen kommer såret att ånyo bulna. |
| Strax han ner i bladen dyker
att i nutids narrverk glömma hur hans hjärtblod ännu ryker, huru såren ännu ömma. |
| Läser om de stora orden,
släckta ljus och tända dankar, falska växlarna och fina morden, vackert språk och fula tankar |
| Och falliter och oktrojer,
journalism av lättmatroser, vitterhet med korderojer, franska dramer med fransoser. |
| Jakobs klockor mjältsjukt pingla;
syndaskaran ur portalen som en gråsvart orm ses ringla till teatern eller balen. |
| På kaféet tändes gasen
och de tunga jaluousier fällas, punschen gnistrar ren i glasen och i dörren det börjar smällas. |
| Rummet luktar regnvått läder,
fuktig tobaksrök mot taket stiger, prat och stim och dyra eder, endast ensam ungkarl tiger. |
| Blåa rökmoln speglar dölja,
gasens kupor dunkelt glöda, enslings blickar molnen följa, minnen uppstå från de döda. |
| Hemmet ser han hägra fjärran,
gammalt borgarhem från tjugotalet, stamfar ifrån bryggarkärran som var med om kungavalet. |
| Nött mahognymöbel prydd med mässing,
tvåmanssäng ifrån Karl Johans dagar, ärbar som en dram av Lessing, byråar med stora magar. |
| Och på väggarna litografier,
Nikolaus och Napoleon den förste, Torsslow, Högqvist, bland genier från de minste till de störste. |
| Bokskåp av massiva eken
med Franzén, Wallin och Braun, tidens smak: Guds ord i leken, bland seraferna en Faun. |
| Hemmets varma söndagskvällar
samla sprängda syskonringen, bröder lämna glada sällar och av systrar saknas ingen. |
| Ser den gamle i sitt soffhörn röka
och slå takt till menuetten när de unga sig försöka på den Haydnska kvartetten. |
| Mor går kring bland alla sina
och trakterar dem som spela; morbror tyckes Haydn pina när i brädet han syns träla. |
| Mormor lämnat nål och sömmar,
läser tyst i sin postilla, hon har slutdrömt sina drömmar, ser sin värld igenom brilla. |
| Hem och söndagskvällar varma,
glada systrar, muntra bröder, röken hägrar för den arma, i vars hjärna ruset glöder. |
| Men nu öppnar kyparen ventilen,
varma syner bort med rökmoln draga, ut i regn och kväll med väderilen, som i mörkret utanför hörs klaga. |