[tillbaks index]
| [text- diktarkivet] | [Bild på svenska]
Under de missöden, som förföljde svenska flottan i Karl XI:s krig mot Danmark, förvärvade sig Clas Uggla en ärofull odödlighet. Han var otvivelaktigt den ypperste befälhavaren till sjöss, i den svenska flottan, på hans tid; men det hörde till fäderneslandets missöden, att han skulle ställas under oskickliga överbefälhavare, vilka icke följde hans råd och åsikter. Han började sin bana såsom page vid drottning Kristinas hov, men fick tillfälle att med ett svenskt sändebud göra en resa i diplomatiska värv till Warzsawa. Hans håg för sjöväsendet förmådde honom att såsom frivillig ingå i flottan, då det danska kriget utbröt 1644. Efter detta krigs slut, då flottan icke mera befann sig i verksamhet, begav sig Uggla till lantarmén i Tyskland, där han, deltagande i flera av det trettioåriga krigets sista drabbningar, blev fänrik. Vid Prag fäste hans tapperhet Karl X Gustavs uppmärksamhet, och Uggla antogs vid hans hov, samt befordrades under hans fälttåg i Polen till major. Han ingick därefter vid flottan, och utmärkte sig i synnerhet vid sjöslaget i Öresund 1658. Blev amiral och amiralitetsråd. Då Karl XI:s danska krig utbröt, förde han redan en eskader. Flottan erhöll 1676 till överbefälhavare riksrådet Creutz, som var fullkomligt obekant med sjöväsendet. I striden i de Öländska vattnen kantrade det svenska chefskeppet Kronan. Svärdet förlorade stormasten och blev omringat av fiender, danskar och holländare. Då uppmanade den holländske sjöhjälten van Tromp den svenska amiralen att giva sig; men han svarade: "när såg man någonsin en uggla låta fånga sig på ljusa dagen?" Striden fortsatte med den största tapperhet. Tre fientliga amiraler omringade det svenska skeppet, och en brännare hakade sig slutligen fast vid detsamma. Då ville några att Uggla, som gjort nog för sin egen och sin flaggas ära, skulle giva sig och låta släcka elden; men han sade: "att han icke ville lämna ett så kapitalt skepp med så stora stycken i fiendens hand eller giva sig fången, utan fäkta som en ärlig man." Sedan skeppet kommit i full brand, lät han så många,
som kunde, söka sin räddning.
|
Hvad storm genom rymderna går!
Ett dödsbud bland böljorna lopp.
Hur präktigt! Se, lågan slår ut.
Kring "Svärdet", med flagga på mast,
Men Ugglan var aldrig för god
Som björnen, orubblig och fast,
Då ljuder ett bärgningens ord:
Claes Uggla den brådskan ej led.
"Vingade stunderna ila.
Saknad dock följer. Dig +Rana
Grånade flaggmannen vaggen,
Så kvad han. I rökmoln försvann
|